SD och FrP – En komparativ betraktelse

SDLogga2

FrP

I skrivande stund räknas fortfarande rösterna från det norska valet. Resultatet ser ut att bli att det blir ett maktskifte, att Fremskrittspartiet backar, men att man ändå, efter 40 år av ökenvandring och total isolering, lyckas ta sig in i regeringen. Att ett invandringskritiskt och delvis nationalistiskt parti nu kämpat sig fram till regeringsmakten innebär en mindre revolution för norsk och nordisk politik.

Under den närmaste tiden lär således norsk politik i allmänhet och Fremskrittspartiet i synnerhet bli föremål för mycket diskussion och mediauppmärksamhet även i Sverige.

Det svenska etablissemangets beskrivning av Fremskrittspartiet har varit väldigt skiftande och varierat stort beroende på egenintresse och på vad man tror missgynnar SD mest.

När det gått dåligt för Fremskrittspartiet eller när det t ex handlat om att, genom skuld genom association i fem absurda led, försöka koppla massmördaren Breivik till SD, då har SD och Fremskrittspartiet beskrivits som systerpartier av såväl borgerlighet som vänstern i Sverige. Vänstern har även sammanliknat SD och Frp när det handlat om att måla ut sig själva som den enda räddningen från det hemska högerextremist-spöket som de menar riskerar att ta över Norden och Europa om vi inte ger mer pengar och makt till socialister istället.

När det går bra för FrP och när de nu efter 40 år i kylan är på väg in i regeringsvärmen, så är både den svenska vänstern och de svenska liberalerna helt plötsligt väldigt angelägna om att deklarera hur oerhört väsensskilda SD och FrP är. Borgerligheten vill värja sig mot anklagelser om att deras systerpartier i Norge bildar regeringen med den norska motsvarigheten till SD och vänstern vill till varje pris undvika att FrP:s maktpolitiska framgångar bidrar till en ökad acceptans för SD i Sverige. Samtidigt vill vänstern naturligtvis också ”kleta ned” den svenska borgerligheten med den norska borgerlighetens samarbete med FrP. Det är således ingen vild gissning att vi de närmaste dagarna får ta del av en rad, vitt skilda beskrivningar av FrP och av partiets likheter och skillnader gentemot SD.

Hur bör vi Sverigedemokrater själva då se på FrP och vilka är de egentliga skillnaderna och likheterna mellan våra partier bortom propagandan och partitaktikens dimråder?

Jag skall nedan göra ett försök att summariskt försöka besvara de frågorna.

Historisk bakgrund

Den historiska bakgrunden brukar av de flesta bedömare framhållas som en av de främsta skillnaderna mellan SD och FrP.

Frp är ett mycket äldre parti än SD och har därför haft betydligt längre tid på sig att konsolidera och professionalisera partiet.

Frp:s historia betraktas som mindre belastande och det är också sant att partiet inte har någon motsvarighet till SD:s tämligen omfattande samröre med radikala subkulturella grupper under ”De vilsna åren” 1991-1994.

Det finns dock också en del gemensamma rötter som sällan lyfts fram. Det norska Fremskrittspartiet har i likhet med Dansk Folkeparti sitt ursprung i den Nationalliberala och populistiska, danska Fremskridtsrörelsen. Till viss del gäller detta även SD.

SD är en fristående partibildning, utan direkta föregångare, men rent organisatoriskt och personellt tog man till stor del över strukturerna från det nedlagda Sverigepartiet. Sverigepartiet var i sin tur ett resultat av ett samgående mellan den invandringskritiska lobbyorganisationen Bevara Sverige Svenskt och Framstegspartiet, som utgjorde den svenska grenen av den skandinaviska Fremskridtsrörelsen. En del av Framstegspartiet valde 1986 att stå utanför Sverigepartiet och fortsätta en egen verksamhet. Denna gren leddes av Tony Wiklander, som idag representerar SD i riksdagen och partistyrelsen. Det f.d Framstegspartiets lokalavdelningar har i samtliga fall också valt att under det senaste decenniet ansluta sig till SD.

Det danska Fremskridtspartiet utgjorde en del av inspirationen till bildandet av Ny Demokrati. Ian Wachmeister och Bert Karlsson besökte bland annat Mogens Glistrup, Fremskridtsrörelsens grundare, i dennes hem strax innan NyD bildades. 11 år senare besökte Glistrup ett av SD:s valmöten i dalarna. Merparten av de överlevande NyD-avdelningarna gick sedermera upp i SD och Ian Wachmeister fungerande under en tid kring valet 2010 som Jimmie Åkessons mentor.

I sin roll som invandringskritiska antietablissemangspartier har SD och FrP haft många likartade erfarenheter. Båda partierna har historiskt haft problem med falangstrider och udda individer som sökt sig till partierna och ställt till problem. Båda partierna har isolerats och tydligt diskriminerats av såväl media som den politiska och kulturella eliten. Båda partierna har drabbats av våld och förföljelse från extremvänstern.

Till viss del kan man alltså säga att FrP och SD delar historiska rötter och erfarenheter även om det också finns betydande skillnader.

Ideologi

Även på det ideologiska planet finns såväl betydande skillnader som betydande likheter.

SD har alltid haft en tydlig ideologisk, visionär linje och har i realiteten alltid varit ett parti baserat på nationalistiska och socialkonservativa idéer.

FrP:s ideologiska linje var länge mer otydlig och mer populistisk/pragmatiskt sakorienterad. Partiet beskriver sig idag som ”liberalistiskt”, vilket enligt min mening är en sanning med modifikation.

FrP är på flera sätt ett liberalt parti och man har under en längre tid gjort allt man kunnat för att trycka på just detta i hopp om att bli accepterade som ett konventionellt borgerligt parti och på så vis kunna nå den eftertraktade regeringsmakten.

De starka liberala inslagen hos FrP, som framförallt märks på det ekonomipolitiska området, utgör också den absolut största ideologiska skillnaden i förhållande till SD, som intagit mer av en mittenposition på detta område och som alltid haft en tydlig social dimension i sin politik.

Att FrP är ett liberalt parti är dock som sagt inte hela sanningen, förutom den tidigare nämnda populismen har man också starka och tydliga drag av både konservatism och nationalism, vilket märks både i de sakpolitiska ställningstaganden och i principprogrammets skrivningar där man bland annat slår fast att man är ett parti som bygger sin världsåskådning på den norska och västerländska traditionen och kulturarvet med bas i den kristna livssynen.

Trots skillnaderna är SD och FrP, genom den gemensamma kombinationen av konservatism och nationalism, således ändå ideologiskt mer lika varandra än vad man är lik något av de andra partierna i de båda länderna.

Sakpolitik

Trots tidigare nämnda skillnader i synen på ekonomi, skatter och offentligt ägande är det sakpolitiska området ändå det som tydligast förenar SD och FrP. På område efter område intar SD och FrP sakpolitiska ståndpunkter som är unika eller närmast unika för respektive land, men som förenar de bägge partierna.

Bägge partierna förkastar mångkulturalismen och förespråkar assimilering.
Bägge partierna vill aktivt motverka islamismen.
Bägge partierna vill kraftigt minska invandringen.
Bägge partierna vill ta krafttag mot brottsligheten och kraftigt skärpa straffen.
Bägge partierna vill stärka kärnfamiljen.
Bägge partierna vill effektivisera och minska U-landsbiståndet.
Bägge partierna förespråkar ett stärkt försvar.
Bägge partierna prioriterar de äldre och vill höja pensionerna.
Bägge partierna förespråkar goda relationer till staten Israel.
Bägge partierna vill göra upp med den del av den nationella minoritetspolitiken som innebär att medborgare, på basis av börd och etnicitet, har olika rätt till nyttjande av land och vatten.
Bägge partierna vill aktivt motverka kulturradikalismen och slå vakt om nationella traditioner.
Bägge partierna vill minska det statliga stödet till samtidskultur, men höja det statliga stödet till bevarandet av det nationella kulturarvet.
Bägge partierna förespråkar en mer sansad och mindre alarmistisk miljö- och energipolitik.
Bägge partierna vill ha ökade inslag av direktdemokrati i form av fler beslutande folkomröstningar.

Förutom mängden frågor som förenar, så är också partiernas mest prioriterade fokusfrågor väldigt snarlika. Både SD och FrP har minskad invandring, förbättrade villkor för pensionärerna och kampen mot brottsligheten väldigt högt upp på dagordningen. Undantaget är FrP:s stora och tydliga fokus på privatiseringar och sänkta skatter.

Kvarvarande betydande skillnader är att FrP, för att slippa uppslitande inre stridigheter, har valt att helt ducka i EU-frågan och flera värdekonservativa frågor. Man säger helt enkelt att det är upp till varje enskild parlamentariker i FrP att ta ställning till eventuellt norskt EU-medlemskap och till frågor om samkönade äktenskap och homoadoptioner.

Relationen mellan partierna

Det förekommer idag inget samarbete och inga formella kontakter på högre nivå mellan SD och FrP.

Orsaken till detta är att Frp:s ledning under en längre tid gjort analysen att alla former av sammankoppling med SD riskerar att skada deras chanser att nå inhemsk acceptans och regeringsmakt. FrP har också succesivt försökt distansera sig från Dansk Folkeparti. Beträffande SD har man gått så långt att man inte bara avvisar allt samarbete utan också vid flera tillfällen har gått till direkt angrepp mot partiet i svensk press. Strategin tycks vara att försöka tvätta sig ren från etablissemangets angrepp genom att kasta skiten vidare på ett mindre parti som nu befinner sig i samma position där de själva befann sig för ett antal år sedan och som egentligen är mer politiskt närstående än något av de utländska partier man för tillfället uppvaktar.

Denna ”slicka uppåt och sparka nedåt-strategi” har av naturliga skäl minskat sympatierna för Frp inom SD:s led. Relationerna mellan partierna är således frostig.

Bilden är dock inte entydig. På lokal nivå har det under en längre tid funnits mer eller mindre intensiva, informella kontakter mellan SD och FrP. Inom ramen för nordiska rådets arbete har ingenting av partiledningens avståndstagande mot SD märkts av. Jag har själv också varit i Norge och träffat företrädare för FrP på relativt hög nivå, som bland annat berättade om högt uppsatta FrP:are som skålade i champagne när SD tog sig in i riksdagen.

Det är alltså inte omöjligt att tänka sig att relationen mellan partierna på medellång sikt kan komma att tina upp.

Summering

Trots stora skillnader och frostiga relationer finns det mycket som förenar SD och FrP. Inget annat norskt parti liknar SD mer än FrP och inget annat svenskt parti liknar FrP mer än SD. Vi är inte systerpartier, men snarlika partier.

Trots attackerna från FrP:s ledning finns det ingen anledning att som SD:are inte glädjas åt FrP:s framgångar. De visar att enträget och strategiskt arbete ger resultat, att det är möjligt för ett invandringskritiskt, delvis nationellt och konservativt sinnat parti att få reellt inflytande och att man med folkligt stöd, jävlaranamma och professionalism kan besegra såväl ett vuxenmobbande etablissemang som antidemokratiska våldsverkare.

På ett mer övergripande, metapolitiskt plan är naturligtvis alla framgångar för demokratiska krafter som kan bidra till att bryta ned den kulturradikala hegemoni, som hållit västvärlden i ett järngrepp sedan 1968, i högsta grad välkomna.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till SD och FrP – En komparativ betraktelse

  1. Joakim Larsson skriver:

    Typiskt. Det här hade ju jag tänkt skriva om. Nåja, jag får försöka hitta en annan infallsvinkel. Jag instämmer i det mesta, för övrigt.

  2. Smultronkjelle skriver:

    Jag sympatiserar inte med SD men jag sympatiserar med demokratiska krafter och funderar på din sista mening:
    ”… bryta ned den kulturradikala hegemoni, som hållit västvärlden i ett järngrepp sedan 1968, i högsta grad välkomna.”
    I synnerhet om vi riktar blicken mot nordvästra Europa har vi enligt samstämmiga bedömningar inga friare individer någon annanstans i världen. Oavsett min bakgrund kunde jag skaffa mig universitetsutbildning avgiftsfritt och kan besöka läkare utan tanke på kostnaden. Jag kan med stöd i grundlagen fritt yttra mig t ex här, bilda opinion, rösta i fria och okorrumperade val på vilket parti jag vill, starta företag baserat på vilken affärsidé som helst osv. Jag känner mig helt fri även från järngrepp.

    Vad menar du?

  3. Åke Möller skriver:

    Efter tips från Thoralfs blogg, så har jag nu läst detta! Mycket bra skrivet och summerat….:)
    Argument som är värda att komma ihåg!

  4. Jakobsson skriver:

    Apropå rapporteringen från Norska valet, vilket enormt förakt för väljarnas möjligheter att göra rationella val. Nästan samtliga reportrar angav som orsak till maktskiftet att väljarna tröttnat på att se samma personer i regeringen och därför nu lagt sin röst på nya personer!
    Om man som journalist har den uppfattningen om sina konsumenters förmåga att fatta egna beslut och komma till egna slutsatser så förstår jag varför nyhetsrapporteringen stundtals ger ett infantilt intryck.

  5. Mats Karlsson skriver:

    En fantastiskt informativ analys av FrP vs SD, tack! De summerande orden ”Vi är inte systerpartier, men snarlika partier” tycker jag sammanfattar liknelsen väl. Din artikel har hjälpt mig att få mer info om FrP och hur jag ska förhålla mig till partiet som SD sympatisör. Artikeln har långt mer journalistiska kvalitéer än de politiska (vänster)påhoppen och vinklingarna till inslag vi ser på SVT eller andra sk. politiskt korrekta medier. Tack Mattias!

  6. Scandimarine skriver:

    Hej broder
    Intressant historielektion om de bägge partierna samt dess likheter jämte skillnader. Upplever du att huvudskälet till Frp’s lite kalla hållning till SD är av ideologisk natur eller snarare ett taktiskt inslag?

  7. Hans skriver:

    Bra!
    Jag tycker du SD-Karlsson ska lägga mer energi på frågan ”vill ha ökade inslag av direktdemokrati i form av fler beslutande folkomröstningar”. Idag är det nästan ingen som vet om vad SD står för i just den frågan. Tråktig, men det är faktiskt sant.

    Så försök och prata mycket om den. Skapa debattartiklar med goda exempel varför man bör införa fler möjligheter till folkomröstningar. Jag tycker du även ska ta upp omröstningen om högertrafiken i Sverige. Förslagets röstades ner men några år senare så stiftades ändå lagen i riksdagen av den socialdemokratiska regeringen..utan att ens a frågat folket.

    Hade jag haft en riksdagsplats så hade jag lagt en motion om att man ska öppna folkomröstningar om SCB(Statistiska centralbyron) mäter att det är 60%+ som tycker JA eller NEJ i en fråga.

    Nackdelen är att SCB kan ju faktiskt hålla ned procenten(se korruption). Man kan aldrig vara säker.

    Det finns två stycken anledningar varför jag tycker du/SD ska lägga mer energi på frågan ”vill ha ökade inslag av direktdemokrati i form av fler beslutande folkomröstningar” och det är…
    1. Ni är ensamen om den. Har aldrig hört SVMP, MFPKDC talat om någon folkomröstning.
    2. Det är inte bara förnuftigt, det är även hyggligt snällt mot folket att införa mer demokrati.

    Mvh

  8. svitjod skriver:

    Bra analys! Kanske kunde den nyanseras något genom att förtydliga att Frp kan ses som förlängningen av ett skatteuppror.

  9. Erik, Sthlm skriver:

    En skillnad du inte nämner är respektive lands medias förhållningssätt till partierna. När jag var i Norge c:a 1998 och köpte norska tidningar så slogs jag av hur FrP:s företrädare fick skriva debattartiklar i en omfattning som SD inte ens idag är i närheten av. Sverige är speciellt i att det är så lågt i tak (för en demokrati) och det hårda konsensustänkandet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s