Delad världsbild och moraliskt ansvar?

(Företrädare för etablissemanget vill återigen slå i svenska folket att en massmördare, som bland annat kallar sig antikommunist och samtidigt hyllar Mao Tse Tung, är en rationell politisk aktör som delar världbild med konservativa demokrater)

“I do not find it problematical to hide my true ideological agenda from everyone else” – Mördarens manifest sid. 845

Med anledning av att vissa företrädare för etablissemanget återigen kastat alla skrupler och all intellektuell hederlighet överbord i sina desperata försök att försöka koppla ihop fredliga, hederliga socialkonservativa och demokratiska invandringskritiker med en norsk extremist och massmördare, så publicerar jag nedan ett uttdrag ur det oredigerade manuset till Jimmie Åkessons sommartal 2011. En del av den nedanstående texten kom aldrig med i talet pg a de snäva tidsmarginalerna, men andra kloka saker kom med istället. Sommartalet 2011 kan ses här

I sammanhanget vill jag också påminna om min artikel: Socialdemokraterna moraliskt skyldiga till bombningen av det estniska försvarsdepartementet?

Ӂsiktsgemenskap?

De smaklösa sammankopplingar som görs mellan alla oss som står för någon form av konservatism eller invandringskritik och den här terroristen baserar sig officiellt på att han, i sitt så kallade framtidsmanifest, använder sig av vissa begrepp som vi också använt och på att han pekar ut vissa problem som vi också pekat ut.

Som jag strax skall visa är det mesta av detta en chimär, men även om det inte hade varit det, så hade sammankopplingen ändå varit djupt ohederlig. Begreppsanvändning och problembeskrivning utgör ingen åsiktsgemenskap och medför inget ansvar. Inte så länge lösningarna på problemen är väsensskilda och synen på demokrati och våldsanvändning är diametralt motsatt.

För vad skulle ett sådant resonemang innebära i praktiken?

Att vi ska hålla Socialdemokraterna ansvariga för de dåd som utfördes av Röda arméfraktionen i Tyskland eller Röda brigaderna i Italien, baserat på att terrorn utförts i socialismens namn och att de alla ser ett problem med oreglerad kapitalism?

Att vi ska vi hålla Miljöpartiet ansvarigt för Unabombaren, som angav miljöförstöringen som skäl till sina bombräder?

Att Moderaterna skall likställas med Pinochetdiktaturen i Chile baserat på den gemensamma tilltron till marknadskrafterna och motståndet mot socialismen?

Jag har varnat för att upphöja den här massmördaren till en politisk teoretiker och jag har manat till försiktighet med att dra några långtgående politiska slutsatser av tragedin.

Tyvärr är det få som har lyssnat. En stor del av mediekåren och flera etablissemangspolitiker har redan bestämt sig för att tolka dådet i ett strikt politiskt ljus. I och med detta upphöjer de också mördaren till en rationellt tänkande individ vars politiska tankar, påståenden och idéer är värda att ta på allvar.

Som bevis för att mördarens drivkrafter primärt är politiska har man anfört utvalda delar av det förvirrade, motsägelsefulla och morbida dokument som massmördaren låtit publicera på Internet.

När media har granskat den bild som mördaren velat ge av sig själv i manifestet, så har det visat sig att han ljugit, överdrivit och missförstått på punkt efter punkt.  Han har inte alls varit en del av de innekretsar han säger sig ha varit en del av, han har inte alls haft de mentorer han uppger sig ha haft, han har inte tjänat de pengar han uppger sig ha tjänat, han har inte haft den upphöjda position i olika föreningar som han uppger sig ha haft.

De medaljer som han stoltserar med på sina bisarra pressfoton och som han hävdar är förtjänsttecken från frimurarorden och den mordiska tempelriddarorden han säger sig tillhöra (men som få andra tror överhuvudtaget existerar) – de medaljerna har visat sig vara billiga kopior av bland annat amerikanska armémedaljer, som kan beställas på Internet för en spottstyver. I sitt manifest beskriver han sig som en kvinnokarl av rang, men ingen av hans bekanta har någonsin sett honom med en kvinna osv, osv

Fram träder en tydlig bild av en minst sagt udda individ med en förvriden verklighetsuppfattning, som försöker framställa sig själv som betydligt mer normal och lyckad än vad han egentligen är, genom att bland annat hävda att han är en del av grupper och gemenskaper som han i själva verket inte har något gemensamt med.

Trots detta tydliga drag i mördarens personlighet och trots att han i sitt dokument öppet erkänner att flera av de ideologiska beteckningar han valt att sätta på sig själv egentligen bara är falska täckmantlar för att lättare kunna dupera människor och att han egentligen är betydligt mer extrem än någon kan ana, så har stora delar av etablissemanget helt okritiskt tagit honom på orden när han sagt sig vara kristen, nationalist och kulturkonservativ.

Samtidigt har man medvetet bortsett från alla de uppgifter som bevisar att hans utsago om sin politiska tillhörighet är lika förvirrad, ohållbar och falsk som uppgifterna om hans lyckade privatliv.

Skulden genom association har fördelats ytterst ojämnlikt. Alla som är hemmahörande i ett konservativt eller demokratiskt invandringskritiskt läger har fått löpa gatlopp i medierna om namnet på deras organisation nämnts i mördarens manifest eller om de någon gång uttalat sig positivt om någon annan som nämns.

Att mördaren även citerar liberala förgrundsgestalter som John Stuart Mill och Thomas Jefferson förbigås med tystnad och mig veterligen har ingen journalist hävdat att Fredrik Reinfeldt har ett särskilt ansvar att förändra sin retorik eller ta avstånd bara för att mördaren uttrycker sin glädje över att just Reinfeldt blev vald till Sveriges statsminister.

Det räcker inte heller att som mördaren bara säga att man är någonting eller att man tillhör en viss gruppering. För att det skall vara värt att ta på allvar så måste man också kunna uppvisa ett visst mått av konsekvens i sitt tänkande och i sitt handlande. Med stor motvilja har jag därför läst igenom mördarens manifest i syfte att granska hur väl hans tänkande och handlande överrensstämmer med de ideologiska etiketter han satt på sig själv.

 Kristen?

I sitt dokument beskriver den norske massmördaren sig själv som kristen, citerar flitigt ur bibeln och drömmer om att starta, en till namnet kristen krigarsekt, som skall mörda alla oliktänkande och ta herraväldet över Europa och delar av Mellanöstern.

Vissa liberala och vänsterorienterade journalister och debattörer har tagit detta som en intäkt för att kristen fundamentalism är lika farlig som muslimsk fundamentalism och menat att kristna världen över nu har ett särskilt ansvar att rannsaka sig själva och att markera avstånd från massmördaren.

Men hur ligger det till egentligen? Hur kristen är denne massmördare?

Ja, synar man hans manifest lite noggrannare så upptäcker man att det primära skälet till att han valt att kalla sig kristen och att använda en kristen symbolik tycks vara att han inte tror att ”odinismen”, som han egentligen tycks känna starkare för, har samma förutsättningar att ena alla européer bakom hans fiktiva massmördarsekt.

Enligt egen utsago så välkomnar han med varm hand både ateister och odinister till sin så kallade tempelriddarorden, han säger sig inte ha någon personlig relation till vare sig Jesus eller Gud och han går nästan aldrig till kyrkan. Han har dock bestämt sig för att strax innan verkställandet av sitt avskyvärda dåd närvara vid en kristen mässa, men innan han går dit så skall han avsätta pengar från sin stridskassa för att besöka en prostituerad. Detta med motiveringen att han vill kunna känna frid i både kroppen och själen…

I en annan del av dokumentet uppmanar mördaren sina tilltänkta efterföljare att vara vaksamma på om det utbryter en mjältbrandsepidemi någonstans i världen.

Varför, frågar man sig först?

Det kan väl inte vara för att i kristen anda kunna bistå de sjuka med en hjälpande hand?

Nej, det visar sig snart att det verkliga skälet bakom uppmaningen är att hans tilltänkta efterföljare skall kunna ta sig till platsen, gräva upp liken efter de människor som fallit offer för farsoten, ta mjältbrandsbakterier från de döda kropparna, odla dem i laboratorier och sedan använda dem för att massmörda hundratusentals oliktänkande européer.

Protestantismen, den gren av kristendomen som betytt så mycket för vår skandinaviska kultur och historia, vill mördaren helt förbjuda. Istället ska alla skandinaviska kristna mer eller mindre tvångsanslutas till den katolska kyrkan och så gott som samtliga protestantiska präster skall avrättas.

Jag skulle kunna fortsätta med fler exempel, men det gör mig illamående att behöva redogöra för den här mannens sjuka idévärld och vid sidan av hans handlingar tycker jag att det jag redan tagit upp borde räcka för att bortom allt rimligt tvivel fastställa att denna människa inte är kristen på något sätt annat än till det självpåtagna namnet, att det inte finns något stöd för dylika idéer inom den kristna teologin och att förespråkare av kristendomen därmed inte bär någon moralisk skuld för hans handlingar.

Nationalist?

Vid sidan av ”kristen” använder sig den norske mördaren också av begreppet nationalism för att beteckna sin förvridna världsåskådning. Faktum är dock att han bortom epitetet inte ter sig var mer nationalistisk än han är kristen.

Som framgår av exemplet med hans syn på den protestantiska kyrkan tycks han inte hysa någon större respekt för de skandinaviska ländernas kulturella och historiska särart.

Han hyser heller ingen respekt för den allra mest centrala tanken inom nationalismen, det vill säga tanken om nationell suveränitet – alla folks rätt att vara herrar i eget hus.

I sitt manifest skisserar han planer på att allvarligt kränka den nationalistiska principen, dels genom att militärt erövra, kolonisera och etniskt rensa flera länder i Mellanöstern och sydöstra Europa och dels genom att vilja upprätta en slags mörkare spegelbild av dagens federalistiska EU.

Den framtida antinationalistiska federationen som han drömmer om skall ha en egen flagga och en egen nationalsång. Och makten över de enskilda nationernas ekonomi och försvarspolitik skall ligga hos en överstatlig, diktatorisk och oavsättlig instans, som närmast kan liknas vid det islamistiska Irans religiösa och allsmäktiga väktarråd.

Inte med någon vedertagen definition av nationalism kan detta kallas för en nationalistisk politik.

Kulturkonservativ?

Hur lite den norske massmördaren egentligen vet om politik och ideologi framgår med all önskvärd tydlighet genom hans återkommande användning av begreppet ”kulturkonservativ”. Han tycks vara helt omedveten om den vedertagna innebörden av detta begrepp och använder det på flera olika sätt och i helt olika sammanhang. Ibland används det i så vid mening att det i hans värld tycks innefatta alla former av antimarxism ifrån svenska moderater till ryska nationalbolsjeviker och nazister.

Ibland används det som en synonym till konservatism i största allmänhet och ibland som en synonym till kulturnationalismen, det vill säga mitt partis idé om att nationen bör definieras i termer av gemensam kultur och identitet och inte i termer av gemensamma gener eller rastillhörighet.

Precis som i fallet med kristendomen tycks han ha valt ut begreppet mer av strategiska skäl än av personlig övertygelse. En närmare granskning av hans så kallade ideologi visar att han vare sig står för konservatism eller kulturnationalism.

Konservatismen är en i grunden antirevolutionär ideologi. En av dess mest centrala tankar är insikten om att människan är ofullkomlig och att inget mänskligt samhällsbygge därför kan bli perfekt. Alltför stora misstag kan dock undvikas genom att genomföra förändringar i varsamma steg baserat på tidigare erfarenhet. Att lägga upp planer för en samhällsomstörtande 70-årig väpnad revolution, som ska leda fram till ett tänkt utopia, är därmed så antikonservativt som det kan bli.

Ingen annan ideologi lägger så stor vikt vid lag och ordning och gentlemannamässighet som just konservatismen.

Att ett manifest som innehåller:

– en handbok i terrorism

– långtgående utläggningar om hur man mest effektivt dödar poliser

– ett helt kapitel om hur man mentalt tränar sig på att mörda kvinnor

– samt en lista på vilka maffiaorganisationer man bör söka samarbete med och sen belöna

…skulle kunna betecknas som konservativt, är därmed en nästan tragikomisk tanke.

Vid sidan av detta är den kristna tanken om det mänskliga livets okränkbarhet helt central inom de flesta konservativa inriktningar. Många konservativa tar detta värde på så stort allvar att man, trots spott och spe, till och med försvarar de ofödda människornas rätt till liv. Att ta sig rätten att mörda barn och ungdomar för att uppnå ett revolutionärt mål är således helt oförenligt med konservativa grundvärderingar.

Kulturnationalism?

Kulturnationalismen då? Håller massmördarens uttalade stöd för denna vid en närmare granskning?

Svaret är återigen ett rungande Nej!

Och detta borde vara pinsamt uppenbart för alla som faktiskt läst vad han skriver. Kultur och traditioner tycks inte intressera honom överhuvudtaget. Det nämns knappt. Desto mer intresserad är han däremot av rasbiologi, rasrenhet och nazism.

Han uttalar sig skarpt och öppet mot alla former av rasblandning, vilket enligt hans mening leder till fördumning och civilisationens undergång.

I det så kallade manifestet skisseras en bisarr och detaljerad plan på hur ett slags statlig rasbiologiskt fabrik skall upprättas, där mängder av rasrena barn skall produceras genom provrörsbefruktning. Endast blonda och blåögda individer med en ”rasrenhet” på minst 95 procent (hur man nu mäter det) skall enligt mördaren tillåtas att bidra till provrörsfabriken.

Parallellt med detta uttalar mördaren sitt stöd för socialdarwinismen, nazisternas socialpolitik, där allt socialt stöd till utsatta skall dras in så att ”svaga” individer går under och inte kan få barn. Återigen så kan man knappast komma längre bort ifrån vårt partis folkhemstanke och medkännande socialkonservatism.

I en del av manifestet kallar han sig för antinazist, i en annan del förklarar han öppet att det starkaste skälet till detta inte är att han är emot idéerna som sådana, utan bara att det är taktiskt riktig samt att han står bakom minst 60% av de nationalsocialistiska idéerna.

Han säger sig vilja återinföra en politik för rasåtskillnad i Sydafrika.

Som sin främsta inspirationskälla anger mördaren en svensk, nazistisk sångerska vars texter bland annat innehåller hyllningar till Ku klux klan och Adolf Hitler.

Till sin svenska systerorganisation utser han Svenskarnas parti, det vill säga den ytligt reformerade fortsättningen på Nationalsocialistisk front – ett parti som han för övrigt tycker blivit orättvist demoniserat

Den totala inkonsekvensen, förvirringen och självmotsägelserna gäller inte bara de områden som jag nu har berört. Det genomsyrar hela manifestet.

Å ena sidan säger han sig vara för demokrati, å andra sidan vill han avskaffa den.

Å ena sidan säger han sig vara en brinnande antikommunist, å andra sidan utnämner han den kommunistiske diktatorn och massmördaren Mao Tse Tung till en av sina främsta förebilder.

Å ena sidan säger han sig vara emot glorifiering av en homosexuell livstil, å andra sidan säger han sig vara pro- HBT och enligt uppgifter i norska tidningar så agerade han dansare under den norska motsvarigheten till Pridefestivalen för bara några år sedan.

Å ena sidan beskriver han sig som ekonomiskt liberal, å andra sidan vill han förbjuda frihandel och förstatliga alla stora företag.

Å ena sidan säger han sig vara Europavän, å andra sidan fantiserar han om att med hjälp av ryska fascister atombomba flera Europeiska huvudstäder och mörda miljontals oskyldiga européer.

Å ena sidan säger han sig vara en vän av Israel och det judiska folket, å andra sidan tycks han mena att judarna själva bar skulden till förintelsen och att dagens USA har ett omfattande ”judeproblem”

Den passage som kanske tydligast definierar honom och som enligt min mening erbjuder det mest sannolika svaret på vad som är den primära drivkraften bakom hans illdåd, är dock det stycke där han beskriver att han mycket väl kan tänka sig en framtida allians med Mellanösterns mest militanta islamister.

Om islamisterna förser honom med massförstörelsevapen, som han kan använda för att massmörda oliktänkande i Europa, så är han beredd att i utbyte bistå islamisterna i kampen för att störta de sista kvarvarande icke-islamistiska regimerna i området och omvandla hela Mellanöstern till ett muslimskt kalifat…

Inte ens antiislamismen är alltså helig för honom…

Kvar blir bara önskan om att orsaka mesta möjliga död och förödelse och på så vis skriva in sig själv i historieböckerna. Detta och inget annat bedömer jag vara kärnan i den norska massmördarens så kallade ideologi.

Efter att med stor vånda ha läst igenom detta bisarra manifest kan jag bara finna tre tänkbara förklaringar till att någon skulle komma på den befängda idén att anklaga oss Sverigedemokrater för att ”dela världsbild” med denne massmördare.

1. Personen i fråga har inte läst manifestet utan endast bildat sig en uppfattning utifrån tillrättalagda andrahandsuppgifter.

2. Personen i fråga kan ingenting om politik i allmänhet eller om Sverigedemokraternas politik i synnerhet.

3. Personen i fråga vet att anklagelsen är en lögn, men framför den ändå av propagandistiska skäl eftersom man anser att ändamålen helgar medlen.

Oavsett vilken av ovanstående kategorier man tillhör så borde vederbörande skämmas!

Denne massmördares manifest är så uppenbart förvirrat och motsägelsefullt att det är högst tveksamt om man kan kalla det för en ideologi. Klart är iallafall att det, med möjligt undantag för nazismen, inte finns någon befintligt ideologi som kan uppvisa någon avgörande värdegemenskap med mördarens visioner och livsåskådning. Mig veterligen är det heller inga grupper eller partier någonstans i världen som uttalat stöd för hans handlingar eller sagt sig dela ideologi med honom. Han står ensam och därmed är också skulden hans och ingen annans.

Hölj i natt hans namn som jag…

Den som lyssnat uppmärksamt har kanske noterat att jag undvikit att nämna mördaren vid namn. Det finns en tanke bakom detta. Genom att upprepade gånger nämna en person vid för- och efternamn blir man ofta på något sätt Du med personen. Jag vill inte bli Du med den här mördaren. Ett namn säger också ofta någonting, inte bara om personen själv, men också om dennes familj, uppväxtmiljö och kultur. Jag vill inte att hans gärningar på något sätt skall färga av sig på de gemenskaper han tidigare ingått i.

I mitten av 1800-talet skrev den finlandssvenske poeten Johan Ludvig Runeberg en dikt som riktade sig mot en man som enligt poetens uppfattning hade svikit sitt land under krigstid och därmed förorsakat att mängder av hans landsmän dog i onödan. Dikten hette Sveaborg och några rader ur den passar, med viss modifikation, enligt min mening lika bra på en norsk barnamördare:

 …Då giv hans svarta bragd sin dag

Men hölj i natt hans namn som jag.

Förtig hans ätt, nämn ej hans stam,

Välv ej på den hans brott;

Må ingen rodna för hans skam,

Den drabbe honom blott.

En barnamördare, han har

Ej ätt, ej stam, ej son, ej far.

Okej… säger kanske nu någon vän av den politiskt korrekta ordningen. Det är möjligt att mördarens manifest är så bisarrt och full av självmotsägelser att det blir löjeväckande att kalla det för en ideologi.

Det är möjligt att de som kollektivt skuldbelagt alla demokratiska invandringskritiker, konservativa och kristna för hans gärningar har handlat fel.

Det är möjligt att han står ensam med skulden och att den primära drivkraften bakom hans terror snarare är psykisk sjukdom än rationell politisk övertygelse.

MEN! Borde inte du ha lärt dig en läxa av detta?  Är det inte alltid så att det endast är den som utför dådet som är skyldig? Har inte du tidigare skuldbelagt Islam och alla muslimer för terrordåd som endast ett fåtal galningar har begått?

Mitt svar på dessa frågor är ett enkelt Nej.

Nej, det är inte alltid bara den som utför ett terrordåd som bär skuld. Om det finns andra som delar terroristens politiska eller religiösa ideologi och som samtidigt propagerar för våld och terror, då bär de också ett tungt moraliskt ansvar. Ideologier, organisationer och individer som arbetar för demokrati, med demokratiska medel kan dock inte hållas ansvariga för våldsdåd.

Jag har aldrig försökt utöva någon sådan form av kollektiv skuldbeläggning och jag kommer heller inte i framtiden att försöka skuldbelägga till exempel de muslimer som tar avstånd från islamismen och tar avstånd från de delar av koranen och andra muslimska skrifter där det uppmanas till våld mot oliktänkande.

Däremot kommer jag oförtrutet och kompromisslöst att fortsätta att arbeta och argumentera emot alla former av islamism, nazism, kommunism och andra våldsförespråkande, totalitära ideologier och jag kommer att fortsätta skuldbelägga dessa ideologiers anhängare när våldsdåd begås i deras namn.

Och jag kommer fortsätta att kalla en spade för en spade…

Låt mig vara tydlig: Man måste självklart tillåtas kritisera svensk invandringspolitik utan att hållas ansvarig för vad den här massmördaren har gjort. Kritik mot massinvandring och mångkultur är inget brott. Det är en demokratisk rättighet. Den som säger något annat har som enda syfte att kväva en viktig debatt.

Det kan jag inte acceptera.

Jag kan inte heller acceptera att man försöker hålla mig eller mitt parti ansvarig för den här massmördarens handlingar eller koppla ihop oss med hans förvirrade, konspiratoriska, svartvita världsbild.

Hela det demokratiska samhället – som också vi är en del av – är angripet av den här mannen.

Jag, i egenskap av demokrat och folkvald, är angripen och jag är uppriktigt bedrövad och oroad över att det finns människor i det här landet som använder en sådan här tragedi för att plocka billiga, politiska poäng.

Vi ska definitivt inte acceptera att de här terrordåden används för att begränsa det öppna samhället. Vi ska inte låta terror tysta debatten. Det är precis vad terrorism av det här slaget syftar till – att slå mot öppenheten, begränsa debatten och öka polariseringen.

Det ska vi inte låta ske!

Vi backar inte!

Tvärtom ska vi ta vårt ansvar, gemensamt stå upp för demokratin, stå upp för grundläggande demokratiska värden – mot våld och extremism – och inte låta oss tystas!”

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Delad världsbild och moraliskt ansvar?

  1. Ping: ”Delad världsbild och moraliskt ansvar?” « Kent Ekeroth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s