Mormors ljus

Sänder en tanke till min högt saknade mormor som gick bort för exakt nio år sedan idag. På hennes begravning läste jag dikten ”Mors ljus” skriven av den småländske bondepoeten Pälle Näver.
Det skymmer på heden och mörknar alltmer i susande skumögd kväll;
Den ringlande leden jag knappast ser,  fast den för till min moders tjäll. 
Jag är sorgsen och trött av de mödor jag mött,  där dagen stod hårdhänt och gräll.
Då öppnar sig skogen där hemfolket bor, vid ljusnande röjning och glänt,
och vänögd och trogen min väntande mor i sitt fönster ett ljus har tänt;
och mitt barndomshus med sitt fönsterljus sig ter som ett milt sakrament.

Mitt hemlösa hjärta i trygghet få bo vid lågan du tänt, o mor.
All ångest och smärta får lindring och ro i en frid så förunderligt stor;
och en smeksam sekund ifrån barndomens lund som sång i min längtan gror.

I sång vill jag samla all skönhet som bor kring lågan och dig just nu.
Välsignade gamla och luggslitna mor, vem är väl så vacker som du?
En gång när ditt ljus brinner ned i vårt hus rivs mitt fattiga hjärta itu…

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s