Svenskheten och hycklarnas parad (2007-03-10)

Sedan jag i en radiointervju mycket motvilligt besvarat frågan om huruvida jag, med utgångspunkt från definitionen att ”svensk är den som har en helt övervägande svensk identitet och som av sig själv och andra uppfattas som svensk”, uppfattar Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic som svenskar, har landets ledarredaktioner och politiskt korrekta bloggare tävlat om att idiot- och rasistförklara såväl mig som det sverigedemokratiska partiet.

Det som i vanlig ordning har varit utmärkande för kritiken är att den har varit uteslutande emotionell och helt befriad ifrån sakargument. Föga förvånande har man också valt att övertolka mitt uttalande å det grövsta, då det faktum att jag inte uppfattar Zlatan som en typisk svensk har tagits som intäkt för att jag också vill sparka ut, inte bara Zlatan utan alla icke-svenskar, ur såväl landslaget som landet, och att jag skulle ogilla dessa som personer, vilket naturligtvis inte är fallet.

Med en fåfäng förhoppning om att kunna väcka en bredare och mer konstruktiv debatt om svenskheten och att åtminstone någon av mina kritiker är intresserad av att även kritisera mig på en mer begåvad nivå tänker jag här redogöra för de faktorer varpå jag grundade min, uppenbart kontroversiella, högst personliga och ifrån partiet frikopplade, uppfattning att Zlatan Ibrahimovic inte är en typisk svensk.

Det mest väsentliga i sammanhanget är förstås hur Zlatan uppfattar sig själv och detta är det förstås bara han som kan svara på. Då jag ännu inte haft möjlighet att resonera med honom kring saken, blir jag för att kunna göra en bedömning, tvungen att utgå ifrån den information som finns att tillgå i ämnet.

En helt övervägande svensk identitet? Enligt uppgifter från Aftonbladet 2005-09-09 hade Zlatan ända till vuxen ålder ett bosniskt medborgarskap vid sidan av det svenska. Enligt samma artikel begav sig Zlatan vid 17 års ålder ned till Bosnien för att ansöka om en plats i det bosniska landslaget. Den enda anledningen som anges till att han inte kom att representera den bosniska nationen istället för den svenska var att den bosniska landslagsledningen vid det tillfället inte var tillräckligt intresserad och att det enda Zlatan kunde acceptera var en plats i A-laget. Flera år senare beklagade han, i en bosnisk tidning, det faktum att han kommit att representera Sverige istället för Bosnien med orden: ”Det vore super om jag kunde spela för Bosnien. Hade jag bara kunnat hade jag spelat med dem på en gång, men nu är det för sent. Nu måste jag koncentrera mig på andra saker.”

Vid direkta frågor har Zlatan gett utryck för att han har en delad nationell identitet eller ingen nationell identitet alls. Svaren han givit har varit att han ”ser sig själv som både svensk och jugoslav” (Sydsvenskan, november 2000) samt: ”Vaddå svensk eller kroat? Zlatan är Zlatan.” (Metro 2004-10-11). I den nämnda artikeln från Sydsvenskan sägs det att han talar sitt ”modersmål” med föräldrarna och att han som sin favoritmusik anger ”min egna jugoslaviska musik”.

En av de vanligaste och kanske djupast rotade manifestationerna av den nationella identiteten speciellt i idrottssammanhang, är att tillsammans med sina landsmän sjunga nationens nationalsång. När Zlatan, av tidningen Gringo, fick frågan om varför han som ende landslagsspelare aldrig sjöng med i den svenska nationalsången innan landskamperna utan istället stod och tuggade tuggummi, svarade han på följande sätt: ” Jag har alltid tuggummi innan. Jag sjunger aldrig den för att jag kan inte den och har aldrig tänkt på det”. (Aftonbladet 2005-12-21)

Frågan kan som tidigare nämnts bara besvaras av Zlatan själv, men mot bakgrund av ovanstående uppgifter förefaller det mig inte helt orimligt att han inte anser sig ha en helt övervägande svensk identitet.

Som jag påpekade i mitt föregående blogginlägg, så är det givetvis helt irrelevant i politisk mening huruvida en enskild individ är svensk eller inte, precis som det knappast spelar någon större roll ifall en isolerad individ fuskar med skatten. Om däremot en betydande del av befolkningen inte längre delar en gemensam identitet eller struntar i att betala skatt, så kommer det att ha en avgörande inverkan på vårt samhälle och i detta perspektiv torde frågan därför vara politiskt högintressant.

Existerar svenskheten? Grundtanken med radioreporterns fråga om Zlatans svenskhet var att pröva och konkretisera sverigedemokraternas svenskhetsbegrepp och att jag skulle ikläda mig rollen som en av de ”andra” svenskarna. Att vägra svara på en sådan fråga hade säkerligen varit den mest smärtfria utvägen, men om inte ens jag, som ledande sverigedemokrat och programförfattare, kan göra en personlig bedömning av andras svenskhet hur skall man då kunna begära att andra svenskar skall kunna göra det och vad blir svenskheten och partiets definition av densamma värd om vi signalerar att en sådan bedömning är omöjlig att göra?

Begreppet svenskhet är idag starkt ifrågasatt och större delen av landets elit tycks vara övertygade om att det inte finns något som kan kallas svenskhet eller svenskar i kulturell bemärkelse. För dessa personer är svenskhetens enda innebörd att man är bosatt inom det administrativa område som råkar kallas Sverige eller möjligtvis att man bott här så länge att man erhållit medborgarskap inom detta administrativa område. Konsekvensen av ett sådant tänkande är naturligtvis att Usama bin Laden efter några års vistelse i landet skulle vara exakt lika svensk som Lasse Berghagen eller att Lennart Jähkel, efter några års vistelse i Sydafrika skulle vara exakt lika sydafrikansk som Nelson Mandela.

För mig personligen är svenskheten något mycket mer än så. Förutom en upplevd identifikation och känsla av samhörighet med den svenska historien och naturen samt tidigare, nu levande och kommande generationers svenskar, vilket bland annat får mig att vilja delta i nationella högtider och traditioner, består den också av en uppsättning reella och observerbara beteenden, attityder och värderingar, som förvisso är föränderliga, men ändå trögrörliga och djupt rotade i en historisk tradition. För att bli övertygad om svenskhetens existens räcker det egentligen att åka utomlands (eller till något av våra invandrarghetton). Genom att se att andra folk har byggt och fortfarande bygger samhällen som skiljer sig ifrån det svenska och möta människor som i sitt levnadsmönster avviker från mig själv och merparten av alla andra människor jag mött under mitt liv i Sverige, så inser jag att svenskheten måste existera. Även om vi vore helt kulturellt neutrala, så skulle även detta vara unikt i förhållande till andra folk och utgöra en specifik svenskhet i sig.

En av de främsta auktoriteterna på området svenskhet är, Åke Daun, professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet, som har forskat i ämnet under mer än 30 år.

Daun är i likhet med mig övertygad om att det finns en förhållandevis stark och högst reell svenskhet som man måste förhålla sig till. ”Enligt Åke Daun skiljer sig svenskar och andra skandinaver på ett speciellt sätt från andra etniska grupper i landet” (…)  ”Individen kan förändras snabbt men inte samhällen, där handlar det om generationer.” (Dagens Nyheter 2005-10-06) ”Vissa drag förenar många människor som delar en historisk bakgrund, men varje individ är ändå unik”. (…) ”Svenskarna liknar sina landsmän mycket mer än exempelvis italienare och tyskar” (föredrag för Mjölkfrämjandet, ”omdaning 2003”).

I detta ställningstagande får Daun också stöd av en rad författare och sakkunniga. ( Se t ex Gillis Herlitz, ”Svenskar –Hur vi är och varför”, Jean Phillips-Martinsson, ”Swedes as others se them”, Richard D Lewis, ”När kulturer krockar”) En av dessa är, Göran Hägg, docent i litteraturvetenskap, samhällsdebattör och författare till boken ”Svenskhetens historia”, som menar att: ”Svenskhet är inte något man föds med utan något man kan lära sig. Alla svenskar är naturligtvis inte lika men det finns vissa drag som är typiska.” (Beyan.net, 2004-10-18)

Hårresande kriterier? Med ovanstående som utgångspunkt angav jag i all hast kriterierna attityd/mentalitet, språk och kroppsspråk vid min bedömning av Zlatans eventuella svenskhet. Blotta tanken att det skulle finnas något specifikt svenskt i dessa avseenden har av mina belackare beskrivits som fullständigt hårresande och helt idiotiskt. Några andra eller bättre kriterier som kan tänkas ha betydelse för identifieringen med-  och uppfattningen av en persons nationalitet, vid sidan av erhållet medborgarskap, har dock inte presenterats av kritikerna. De skulle således betrakta Usama bin laden som svensk om han fick medborgarskap i landet.

Det kriterium som renderat mig de allra mest hånfulla omdömena har varit kroppsspråket. Enligt en avhandling i sociologi vid Lunds universitet förhåller det sig dock så att: ”det icke verbala språket förmedlar 90% av de intryck vi får av en annan person. Ansiktsuttryck kan vara likartade över hela världen men när det gäller kroppsspråk kan man inte generalisera överhuvudtaget. Kroppshållning och maner är starkt relaterade till sin ursprungskultur.” (Med spanskt kroppsspråk i Sverige -En studie i spanjorers syn på kroppsspråket i Sverige, Lunds Universitet, Sociologiska Institutionen, Dysell, 2002).

Enligt samma undersökning beskriver invandrare i Sverige, svenskarnas kroppsspråk i förhållande till det egna som ”frånvaron av kroppsspråk” och en fransk föreläsare i ämnet har beskrivit svenskarnas kroppspråk som ”stelt och orörligt” (VF 2001-04-21) Enligt Göran Hägg kan detta bero på att ”Svenskar tror att man inte har något kroppsspråk. Vi visar lika mycket känslor som andra folk men inte lika tydligt. Vi har ett begränsat register av miner och koder som för en utomstående är svår att uppfatta.” (Beyan.net, 2004-10-18). Enligt Åke Daun har detta sin grund i att svenskarna på grund av sin homogena historia utvecklat en s.k. lågkontextkultur, där det inte behövts några yviga gester och symboler för att man skall förstå varandra.

Daun menar att just kroppsspråket har en avgörande betydelse för uppfattningen av en persons svenskhet. Daun menar att svenskar hos andra ”föredrar samma neutrala ansikts- och kroppsspråk. Och ska man bli en del av en svensk grupp gäller det att följa kollektivets regler från första stund. Det erbjuds sällan en andra chans. Man ska uppträda som de andra, inte sticka ut för mycket.”

Enligt fotbollsexperten Bojan Djordic är vare sig Fredrik Ljungerg eller Zlatan Ibrahimovic typiska svenskar i det här avseendet. Enligt Djordic är: ”Svenskar ofta coola och gör inget väsen av sig på planen. En medel-svensson är tyst och kämpar. Men spelar man i spanska ligan eller i balkanländerna är det gester hela tiden.” (…) Ett kritiserat utbyte av aggressiva gester mellan Zlatan och Ljungberg förklarar han på följande sätt ” Ljungberg är precis som Zlatan en osvensk spelartyp och visar känslor på planen.” (Aftonbladet 2005-06-06)

Språkets betydelse Språkets betydelse för identifikationen och integrationen är något som har debatterats flitigt på senare år. Enligt Åke Daun måste man i Sverige ”tala utan brytning för att räknas som svensk” av andra svenskar (UNT 2004-10-06). Enligt tidningen Vår bostad (2001-08-08) talar Zlatan ”spaggemalmöitiska” som sägs vara en ”skånsk variant på rinkebysvenska”. Agneta Furvik som är journalist och medieforskare i Malmö och som har forskat på mediernas rapportering kring Zlatan, tror att just språket kan vara orsaken till att svenska journalister ser Henrik Larsson, men inte Zlatan Ibrahimovic som svensk och därmed behandlar dem olika.

Furvik skriver:

”Språket har haft en konstituerande och avgörande betydelse för de föreställda gemenskaperna, som antropologen Benedict Anderson tydligt har visat, och spelar en större roll för de föreställda gemenskaperna än vad vi i allmänhet vill tro. (…). Det är faktiskt så att ett namn som Zlatan Ibrahimovic betraktas inte som svenskt. Han kan inte definieras in i en svenskhet för att han heter som han gör och pratar som han gör. Jag tror att det har lika stor betydelse – eller större – som att han ser ut som han gör. Det är intressant att jämföra med en annan svensk landslagsspelare, Henrik Larsson. Han har en pappa från Kap Verde och en mamma från Sverige. Han är svart. Men han heter Henrik Larsson och pratar vad som uppfattas som en helt vanlig skånska. Han låter och uttrycker sig som det som uppfattas som en helt vanlig svensk kille. (…) Skillnaden i hur Ibrahimovic och Larsson behandlas (av media, Min anm.) är uppenbar. Det är absurt att samtidigt som det blir ett jävla liv om att Ibrahimovic inte kan spela en U21-landskamp för att han har ont i ljumskarna, och det dras sådana enorma nationalistiska växlar på det, pågår det en kampanj i Aftonbladet om att Larsson ska komma tillbaka till landslaget. Vädjande och helt respektfullt. Jag tror att det handlar om att Larsson uppfattas som svensk och Ibrahimovic gör det inte.” (Tidningen Mana, 2006-01-04)

Svensk mentalitet Att det skulle finnas värderingar och attityder som omfattas av alla svenskar är det väl knappast någon som tror. Åke Daun och många andra forskare menar dock att det bland den svenska befolkningen finns en hel uppsättning s.k. kontrastiva egenskaper. Med kontrastiva egenskaper menas att t ex en viss attityd eller egenskap, i förhållande till andra folk, är så pass utbredd bland svenskarna att den kan sägas vara typisk för svenskarna och därmed också påverkar den generella bilden av svenskheten både hos svenskarna och andra.

Några av de vanligaste exemplen på sådana attityder är relativ blyghet och anspråkslöshet, konformism och en vilja att följa normer och underordna sig gemensamma regler, konflikträdsla och kompromissvilja.

Ska man tro mediabilden av Zlatan, så omfattar han inte någon av dessa karaktäristika. Zlatan säger själv att han ”aldrig går efter normerna” (Café 2004-02-24). Hans f.d studierektor beskriver honom som den stökigaste elev hon haft på 30 år (Vår bostad 2001-08-08). Han har varit inblandad i en rad offentliga konflikter och är känd för sin självsäkerhet och förmåga att framhäva sina goda egenskaper.

Hycklarnas parad Som framgår av ovanstående torde min uppfattning om Zlatans svenskhet, vara tämligen väl förankrad i vetenskapen och den allmänna uppfattningen. Trots detta har det, som tidigare nämnts, gett upphov till en enorm upprördhet bland den svenska journalistkåren. Av den anledningen kan det vara intressant att titta på hur denna kår själva har rapporterat kring ämnet.

Nedan följer ett axplock:

”Zlatan är inte bara osvensk till namnet, utan också till attityden.” (…)” En stöddig invandrargrabb som skulle ha kunnat bli gangsterkung i Rosengård om han inte råkat vara en gudabenådad fotbollsspelare.” http://www.varbostad.se/vab/index.asp?URL=/vab/2001/aug/zlatan_01.asp

”Jag tror att Zlatan kom fram som något väldigt osvenskt” (…)”en kaxig invandrarkille från Rosengård.”  -Mats Olsson, Expressens sportkrönikör, till SVT- Sport. http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=50913&a=602756&lid=puff_602756&lpos=bild

”Kvällspressen vet att det är Zlatan vi vill se. Han kan göra det oförutsedda. Han är irrationell, går sin egen väg. I det är han totalt osvensk.” http://www.gd.se/Article.jsp?article=85908

”Fotbollen har sin Zlatan, travsporten har sin Lutfi. Och de är inga vanliga Svenssons precis” http://www.svd.se/dynamiskt/sport/did_12255149.asp

”Jag har alltid tyckt om Zlatan, framförallt den tidiga upplagan. Med en charmig personlighet (osvensk om ni så vill)” (Michael Pettersson,  redaktör, Svenska fans. Dvs samma organisation som meddelade att man tyckte det var ”fruktansvärt” och”kände sorg i hjärtat” över att jag inte uppfattade Zlatan som typisk svensk) http://www.svenskafans.com/italien/artikel.asp?id=131561

”Han är härligt osvensk” –Utförsåkaren Johan Brolenius om Zlatan http://expressen.se/1.62974

”Ljungberg är precis som Zlatan en osvensk spelartyp och visar känslor på planen” http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,655987,00.html

”- Zlatan. Han är så jävla rolig, osvensk och härlig” –Ståupparen Mårten Andersson http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=292622&avdelning_1=124&avdelning_2=0&avdelning_2_author=207,215,105

Sydsvenskanjournalisten, Niklas Orrenius, som själv refererat till Zlatan i termer av osvenskhet i samband med ett längre reportage om sverigedemokraterna ångrade sig senare och beskrev sitt eget och journalistkårens ständiga referat till Zlatans osvenska sätt med följande ord: ” Att beskriva fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic som osvensk är verkligen formulär 1A. Det är trött journalistik.”. (Sydsvenskan 2004-03-27)

Som tidigare nämnts har journalisten och mediaforskaren, Agneta Furvik, skrivit en avhandling om riksmediernas rapportering kring Zlatan. Furviks slutsats är att dessa medier genomgående behandlar Zlatan som en icke-svensk: ”Sammanfattningsvis har jag funnit att texterna om Ibrahimovic i stor utsträckning framställer honom bärare av egenskaper som konstruerar en medial bild av honom som en Annan, som icke-tillhörande en svensk föreställd gemenskap” (”Om fotboll och dess föreställda gemenskaper”, IMER, Furvik, 2004)

DN.s ledarskribent, Henrik Berggren har läst Furviks avhandling, men delar inte hennes uppfattning att den negativa rapporteringen kring Zlatan skulle grunda sig i en dold rasism bland journalistkåren, istället tycks han mena att orsaken till att rapporteringen kring Zlatan ser ut som den gör, är att denne inte har en typiskt svensk attityd som är svår för svenska journalister att förhålla sig till:  ”Det handlar knappast om rasism – i så fall skulle såväl Henrik Larsson som halva U 21-landslaget stå i skottgluggen. Snarare om en avvikelse från föreställningen om ett slags folkhemsk svenskhet: att inte förhäva sig, att inte visa sitt missnöje öppet, att alltid vara beredd att inordna sig i gruppen – helt enkelt inte ta för mycket plats.” (DN 2004-06-16)

Må den som är fri från skuld kasta första stenen eller åtminstone presentera ett begåvat argument…

Permalänk
Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s