Stolt men inte nöjd (2006-09-19)

Så var då valet år 2006 över. Ett val som jag under mina 7 år som Sd-aktiv hela tiden haft för ögonen. Det slutgiltiga valresultatet har ännu inte presenterats, men den övergripande bilden är klar.

Till min stora sorg missade vi riksdagen. Orsakerna till detta måste givetvis analyseras närmare framöver. Min tes i nuläget är att den främsta anledningen var den jämna ställningen mellan, de ovanligt tydliga, höger och vänsterblocken. I normala fall brukar Sd få en högre andel riksdagsröster än landstings- och kommunalvalsröster. I år verkar det ha blivit tvärtom. Många Sd-sympatisörer ville säga sitt i valet av statsminister och regering, vilket tycks ha drabbat oss hårdare än jag hade trott.

Det svaga stödet i Stockholmsregionen och att vi fortfarande inte har en tillräckligt välfungerande organisation och representativa företrädare över hela landet, har naturligtvis också spelat in. Till detta skall läggas också de klassiska problemen med partiets dåliga image, den negativa särbehandlingen i massmedia och de övergrepp och den rädsla som gör det svårt för oss att rekrytera valarbetare och kandidater.

Som jag skrev i min förra postning är jag otroligt stolt över den valrörelse som vi genomfört och över alla partikamrater som slitit och kämpat till sista blodsdroppen över hela landet.

Trots de missade riksdagplatserna har vi ändå gjort vårt absolut bästa val någonsin och fått vårt definitiva genombrott som parti. Vi ser ut att ha fördubblat våra riksdagsröster och därigenom gjort oss berättigade till nationellt kanslistöd. Framgångarna på kommunal- och regional nivå har på flera håll överträffat mina förväntningar. Partiet kommer från och med nu att ha flera hundra folkvalda representanter som kan föra ut partiets politik och ge oss ett ansikte i kommunerna. Från riksorganisationens sida jobbar vi nu för fullt med att ta fram material och erbjuda stöd till alla våra nyvalda lokalpolitiker. Bland annat så kommer en större kommunkonferens att anordnas innan årskiftet.

Sd blev inget riksdagsparti 2006, men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Istället bör vi glädjas åt det vi har vunnit. Partiets förutsättningar har radikalt förbättrats. Med ett mer välkänt partinamn, en bättre image, tiotals ytterligare miljoner i partistöd, hundratals fler erfarna politiker, en hel grupp heltidsanställda personer, så borde ett Sverigedemokratiskt riksdagsinträde 2010 vara närmast en självklarhet. Det nya målet nu är att bli landets tredje-fjärde största parti.

Jag är stolt, men inte nöjd. Vi har fortfarande ett land att rädda!

Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s