Socialdemokraterna mörklägger missnöjet med invandringspolitiken (2006-09-01))

Spenderade större delen av onsdagen i kommunfullmäktige. Inför sammanträdet hade jag och Sten Andersson författat en så kallad ”Enkel fråga”, vilket är ungefär detsamma som en interpellation som bara får innehålla en enkel frågeställning.

Vår fråga var den första punkten på dagordningen och ledde till en ganska het debatt mellan Sten Andersson och socialdemokraten Illmar Reepalu (som av förståeliga skäl verkade märkbart lättad över det obegripliga frikännandet i muträttegången).

Ämnet för vår enkla fråga var de in- och utflyttningsundersökningar som kommunen genomfört. I den första undersökningen, som presenterades 2001, angav hela 17% av de malmöbor som lämnade kommunen, spontant, att den främsta orsaken till detta var skäl som var relaterade till invandringen och mångkulturen. Då invandringen inte fanns med som förtryckt alternativ utan var tvunget att skrivas till på eget initiativ, så fanns det starka skäl att anta att den verkliga andelen som lämnade Malmö på grund av invandringen egentligen var mycket högre.

Mot bakgrund av detta fann vi det mycket märkligt att invandring och mångkultur inte fanns med som förtryckt alternativ för utflyttarna i den andra undersökningen heller, vilken presenterades för några månader sedan. Någon sammanställning över hur många av de spontana svaren som var relaterade till invandringen fanns inte heller. Ännu märkligare blev det när man såg att mångkulturen fanns med som alternativ för inflyttarna.

Sten Andersson undrade hur detta märkliga förfarande kunde motiveras och menade att detta knappast kunde tolkas på något annat sätt än att socialdemokraterna försöker mörklägga omfattningen av missnöjet med invandringspolitiken, samtidigt som man försöker framställa mångkulturen som en tillgång som drar nya invånare till staden.

Reepalu valde som väntat att inte svara på själva frågeställningen utan försökte istället som vanligt smita undan genom att gå till personangrepp och häva ur sig klychor om fördomar och människosyn. Han var dock märkbart pressad vid ett par tillfällen och jag tror att det blev uppenbart för de flesta åhörare att saken förhöll sig precis på det sätt som vi beskrivit det.

Den socialdemokratiska strutspolitiken fortsätter således enligt devisen -Om vi låtsas som att problemen inte finns, så kanske de försvinner.

Själv hoppas jag att det är Reepalu och hans kommunistkamrater som försvinner, från makten i Malmö.

Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s