Minnesord över Sten Andersson (2010-08-18)

Sten Andersson föddes 1943 och var en äkta malmöpåg i själ och hjärta. Hans unika civilkurage och brinnande samhällsengagemang gjorde att han utsågs till att föra sina arbetskamraters talan på Kockumsvarvet, där han arbetade under många år.

Sitt sociala engagemang och sitt försvar av de vanliga, hederliga och hårt arbetande medborgarnas intressen var något han bibehöll livet ut. En djup upprördhet över planerna på att införa de socialistiska löntagarfonderna fick honom dock att vända arbetarrörelsen ryggen och han kom istället att engagera sig i Moderaterna, ett parti som han sedan kom att företräda i Sveriges riksdag under närmare 20 års tid. För vissa framstod detta politiska sidbyte som oerhört drastiskt, men detta berodde främst på att man inte förstått eller försökt förstå den socialkonservativa ideologi och livsåskådning som Sten var en bärare av och som han förblev trogen genom hela sin politiska karriär.

För att inte tappa kontakten med det arbetande folkets vardag och intressen fortsatte han under en stor del av sin riksdagsperiod att åtminstone någon dag i veckan arbeta som bland annat byggnadsarbetare. Det var också massinvandringens negativa inverkan på hans forna arbetskamraters vardag som fick Sten, att som första och enda riksdagsledamot hittills, öppet börja kritisera massinvandringen och mångkulturen. Det mod han visade i denna fråga ökade hans popularitet bland väljarna ytterligare, men ledde också till att han inför valet 2002 petades från sin riksdagsplats av Malmömoderaternas ledning. Sten tog då beslutet att engagera sig i Sverigedemokraterna, vilket starkt bidrog till partiets framgångar 2002.

Stens unika erfarenhet och kunnande har varit ovärderligt för SD Malmö, Med tålamod och värme har han bidragit till att skola en ny generation kompetenta SD-politiker. I lika hög grad som vi kommer att minnas och sakna politikern Sten Andersson, kommer vi dock att sakna vännen och människan.

Sten var en varm, gladlynt,  självuppoffrande och generös person. Under flera års tid ägnade han nästan all tid vid sidan av politiken till att sköta om sin älskade hustru, som under flera år innan sin bortgång var mycket svårt sjuk. Efter hennes bortgång, som tog Sten mycket hårt, beslutade han sig för att varje månad skänka hela sin riksdagspenion till cancerfonden och detta fortsatte han med fram till sin död. Vid sidan av barnen och barnbarnen var det djuren som låg Sten varmast om hjärtat. Han talade ofta om sin hund och sina katter och hade också ett starkt intresse för hästar och hästsport.

Sten fick aldrig chansen att återta den plats i riksdagen som han sparkades ifrån pågrund av sitt modiga ställningstagande mot den massinvandringspolitik som är på väg att föra Malmö och Sverige ned i fördärvet. Vi som fått ynnesten att lära oss och inspireras av hans engagemang och kunskaper lovar dock att fortsätta hans kamp för att återupprätta ett varmt och gott samhälle präglat av gemenskap. Vi tänker inte vila förrän Stens visioner om en ansvarsfull invandringspolitik, en värdig ålderdom för våra äldre och trygghet på gator och torg åter har blivit en verklighet.

Vi kommer att sakna Stens erfarenhet, människokännedom, värme och underfundiga humor, men kampen för de ideal som han vigde sitt liv åt går vidare och han kommer för alltid att ha en plats i vår partihistoria och i våra hjärtan.

Vila i frid min vän!

Hyllningsvideo: http://www.youtube.com/watch?v=70leptrnKNg

Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s