Jubileumstal (2008-03-10)

På upprepad begäran av en liten, men högljudd och tämligen enerverande, grupp festdeltagare, publicerar jag nedan en avskrift av det tal som jag höll på sverigedemokraternas 20-årsjubileum:

Jubileumstal

Kära partivänner,

När sverigedemokraterna bildades den 6 februari 1988 var jag 10 år gammal och därmed mer intresserad av spela fotboll, fiska och fråga chans på tjejer än av politik och framtidsprognoser. Men om vi leker med tanken att jag hade varit ett mer unikt barn än vad jag i själva verket var och att jag varje ledig stund hade suttit på min kammare och studerat historia, filosofi och statsvetenskap istället för att spela fotboll och att jag utifrån dessa studier kommit fram till att Sverige slagit in på en farlig politisk väg och sedan lånat en trälåda i Pappas garage, ställt mig på den utanför den lokala ICA-butiken och högljutt deklarerat att om vi inte byter politisk inriktning nu kommer det år 2008, i varje större stad i Sverige att finnas ett invandrarghetto och i många av dessa ghetton kommer mindre än hälften av invånarna att försörja sig själva.

Där kommer polisen inte att kunna åka in utan att ha dubbla patruller där den ena skyddar den andre ifrån överfall.

Där kommer ambulans och brandkårspersonal att vara tvungen att ha polisbevakningen när de åker ut på larm för annars riskerar de att bli stenade.

Där kommer bussbolagen bli tvungna att ställa in sina linjer eftersom chaufförerna ideligen blir misshandlade och får sina bussar sönderslagna.

Där kommer offentlig egendom regelmässigt bli uppeldad och vandaliserad till en kostnad av hundratals miljoner varje år.

Där kommer inte svenska ungdomar kunna vistas på kvällstid utan en överhängande risk för att bli rånade eller utsatta för sexuella trakasserier.

Där kommer det att bo en icke obetydlig andel invånare som efter 20 års vistelse i Sverige fortfarande måste använda tolk vid kontakten med svenska myndigheter.

Då hade de eftermiddagshandlande landsortsborna förmodligen skakat på huvudena och muttrat någonting om stolleprov, galna ungar och olyckskorpar.

Om jag sedan hade sagt att om 20 år kommer den svenska regeringen att utöva påtryckningar i syfte att stänga ned tidskrifter som bryter mot islams förbud mot att avbilda profeten Mohammed, svenska muséer kommer att stänga ned konstutställningar och svartlista konstnärer som bryter emot muslimska påbud, svenska förskolor kommer sluta att servera fläskkött, svenska slakterier kommer att praktisera ritualslakt, svenska simhallar kommer att införa separata badtider för män och kvinnor, svenska skolor kommer att ha särskilda lovdagar för att fira avslutningen på Ramadan, svenska sjukhus kommer att utföra religiöst betingad könsstympning på fullt friska spädbarn, det vanligaste namnet bland nyfödda pojkar i rikets tredje största stad kommer att vara Muhammed och företrädare för muslimska organisationer som representerar över 70 000 medlemmar och som har ett nära samarbete med socialdemokraterna kommer att framföra krav på inrättandet av Sharia-lagar i Sverige.

Då hade nog en och annan börjat skrika om hitlerjugend och försökt få mig att gå hem….

Om jag sedan fortsatt med att säga att det inte kommer att stanna där, utan att vi 2008  kommer att ha sett neddragningar inom landstingen som resulterar i att man på vissa håll tvingas upprätta listor på vilka sjukdomar man har råd att bota,  att var fjärde elev kommer att gå ut grundskolan utan att nå kunskapsmålen, att gamla svenska seder som kyrkliga skolavslutningar och uppsättandet av julkrubbor kommer att vara bannlysta på många svenska skolor, att försvarsmakten, med undantag för utlandstjänstgöring under främmande staters befäl, kommer att vara totalt nedrustat, att regeringen utan föregående debatt eller folkomröstning kommer att ha undertecknat en överstatlig grundlag, som står över den svenska och som inte ens är översatt till vårt språk, att hela sjukhusavdelningar i huvudstaden är avsatta bara för våldtäktsoffer, att mer än en kvart miljoner ålderspensionärer kommer tvingas leva på en månadsinkomst som understiger existensminimum.

Vid det laget hade man nog ringt psyket och fått mig inlagd, vilket man väl får ha en viss förståelse för med tanke på att det jag berättat uppenbarligen var helt galet och att jag faktiskt betett mig väldigt udda i jämförelse med de flesta andra tioåriga småländska pojkar vid den här tiden.

Det har aldrig varit lätt att vara sanningssägare och speciellt inte när man har dåliga nyheter. Folk vill inte höra att man måste ta obekväma beslut idag för att undvika katastrofer i övermorgon. Vi svenskar vill ju helst att saker och ting skall vara så trevliga och konfliktfria som möjligt, att alla skall ha det bra, vara glada och gärna sitta i en mysig ring med tända ljus och sjunga Kumbaya. För ett folk med en sådan vänlig och naiv läggning är det ju mycket enklare att lyssna till de politiker, som säger att om ni bara låter oss höja skatten ett par procentenheter åt det ena eller andra hållet, så kommer alla få det bättre och allt kommer att fortsätta som vanligt.

När försämringarna dessutom kommer gradvis som de gjort i Sverige, så är de lättare att tolerera än om de skett över en natt. Människor är väldigt anpassningsbara. Det är lite som den välkända liknelsen om hur man bör koka en groda. Försöker man stoppa ned grodan i skållhett vatten kommer den att bränna sig och hoppa ur kastrullen direkt. Därför bör man istället sänka ned den i ljummet vatten och sedan sakta och gradvis öka värmen. Då kommer den att sitta kvar tills den är kokt.

Tyvärr verkar det vara så att det är först när problemen redan är här och när de har nått en sådan omfattning att man inte längre kan ignorera dem i sin vardag, som folk är beredda att lyssna. Det är naturligtvis beklagligt, men inte förödande, än finns det tid att peta liv i den svenska grodan, ännu är vi vare sig kokta eller stekta!

Om jag skall dra mitt lätt bisarra och kanske något krystade tankeexperiment ytterligare ett varv och ponera att mitt tioåriga alterego, anno 1988 , efter att ha blivit bortsläpad ifrån trälåren utanför ICA och blivit omhändetagen av närmaste psykiatriska klinik,  på avdelningen, skulle träffa på en djupt deprimerad sverigedemokratisk valarbetare som bränt ut sig i valrörelsen 1988 och som för sitt slit belönats med ynka 1 118 röster.

Han är säkert rejält uppgiven och sitter mest där och muttrar om att det är försent, att den sverigedemokratiska vägen är en återvändsgränd, att motståndet är för stort och folket för ovilligt att lyssna. För honom hade det nog känts ganska verklighetsfrämmande om jag hade sagt att 2008, så kommer Sd att vara representerat i hälften av landets kommunfullmäktigeförsamlingar, vi kommer att ha egna kommunalråd och få tiotals miljoner i partistöd, de etablerade partierna kommer att ha inlett samarbeten med oss på vissa håll och vi kommer att ha det avgörande inflytandet över besluten i många kommuner, vår partiledare kommer att rankas som en mer inflytelserik opinionsbildare än många ministrar, vårt årsmöte kommer att sändas i Sveriges television, socialdemokraternas partiledare kommer att möta vår partiledare i en direktsänd tv-debatt, folkpartiets integrationspolitiske talesman kommer på DN-debatt att anföra sociokulturella förklaringsmodeller till invandrarnas överrepresentation i brottstatistiken, den borgerliga regeringen kommer föreslå kraftiga restriktioner för anhöriginvandringen, tunga socialdemokratiska kommunalråd kommer att kräva invandringsstopp till sina kommuner och skärpta invandringslagar, merparten av landets ledarredaktioner kommer fördöma våldet och diskrimineringen som vi utsätts för och att flera av våra systerpartier i Europa, som vid den här tidpunkten inte finns eller är lika små som Sd kommer att vara andra eller tredje största parti och på flera håll sitta med i sina respektive länders regeringar.

Vi har gått igenom en ständigt hamrande stenkross de senaste 20 åren. Den är fortfarande inte över, men trycket har börjat lätta och vi kan se ljuset i tunneln. Som vår eminente ordförande mycket riktigt påpekade vid det senaste årsmötet, då han citerade den store filosofen Rocky Balboa, så handlar det inte om hur mycket stryk man kan ge, utan om hur mycket stryk man kan ta och ändå fortsätta att röra sig framåt. Och gudarna skall veta att vi har fått stryk… Märkligt nog är vi dock inte mörbultade och strykrädda för det. Vi är starkare än någonsin och har de inte knockat oss tidigare så lär de inte göra det nu!

Det finns mycket som har sagts och gjorts i det här partiet de senaste 20 åren som jag inte är stolt över och det är ingen hemlighet att jag tycker att mycket hade kunnat göras annorlunda och mycket hade kunnat göras bättre, men jag är ändå outsägligt glad och tacksam över att det under alla dessa år har funnits människor som fört partiet vidare, som har vetat att det Sverige en gång varit kan det bli igen och som varit beredda att riskera allt för drömmen om ett bättre Sverige.

För drömmen om ett fritt och självständigt Sverige, ett Sverige där man respekterar tidigare generationers möda och uppoffringar, ett Sverige där människor känner samhörighet och gemenskap med varandra, ett Sverige där lag och ordning råder, där människor inte behöver se sig oroligt om över axeln när de är ute och går på kvällen eller ens låsa sin cykel, ett Sverige med starka familjer och trygga barn, ett Sverige där män och kvinnor är lika mycket värda, ett Sverige där vi tar hänsyn till naturen och inte utsätter djur för onödigt lidande, ett Sverige fritt från politiskt våld, där yttrande- och mötesfriheten gäller alla ett Sverige där man uppmuntrar företagar- och innovationsanda och där människor sätter en ära i att arbeta och göra rätt för sig. ett Sverige där vi tar hand om våra gamla på ett värdigt sätt, ett sverige där våra barn går ut skolan med världsledande kunskaper ett sverige där de som är sjuka får vård

Jag är stolt över att få bära den drömmen vidare, jag är stolt över att vara sverigedemokrat och jag kommer att vara ännu stoltare när vi 2010 har blivit Sveriges tredje största parti och vår riksdagsgrupp har intagit sina platser på Helgeandsholmen.

Fosterlandet åter och Sd till Rosenbad!

Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s