Ett nytt försök till konstruktiv debatt om abortfrågan (2008-11-14)

Att mitt senaste blogginlägg givit upphov till så många kommentarer är positivt. Det visar att abortfrågan är något som berör människor och att det finns ett uppdämt behov av att diskutera ämnet.

Mindre glädjande är att en stor del av kommentatorerna helt har valt att ignorera min vädjan om en debatt präglad av ”respekt för varandra och frågans komplexitet”. Att så få har debatterat själva abortfrågan som sådan och istället begränsat sig till att enbart diskutera abortfrågans opinionsmässiga inverkan på Sd har också varit en besvikelse.

Jag har i detta inlägg tänkt bemöta vad jag uppfattat som huvuddragen i den seriösa kritiken (De rena okvädningsorden och beskyllningarna om att vara kvinnohatare och stå på samma sida som fundamentalistiska muslimer tänker jag inte bevärdiga med ett svar.)

I syfte att undvika framtida missförstånd och pseudodebatter vill jag dock börja med att klargöra vad jag personligen faktiskt tycker i abortfrågan:

Jag anser att allt mänskligt liv har ett värde och att vårt liv som människor startar vid konceptionsögonblicket. Jag kan inte se någon tydlig gräns i fosterutvecklingen som  moraliskt kan motivera att man efter en viss dag är en människa med fulla rättigheter medan man innan den dagen är en ickemänsklig tingest helt utan värde. Med undantag för graviditeter som uppkommit genom våldtäkt eller incest, graviditeter där barnet lider av mycket allvarliga och obotliga sjukdomar och graviditeter som allvarligt hotar moderns liv och hälsa anser jag att abort är moraliskt felaktigt. Detta innebär dock inte att jag vill förbjuda aborter. Jag ser inte ens en sänkning av den fria abortgränsen till vecka 12 som en särskilt central fråga även om jag stöder en sådan anpassning till merparten av övriga europeiska länders nivå.

Små utsikter att lyckas med lagstiftning

I dessa tider med obegränsad tillgång till internetbaserad information kring hur man kan genomföra en fosterfördrivning på egen hand, med resursstarka grupper av abortförespråkare som t ex ”Women on waves” som är beredda att erbjuda säkra aborter vid sidan av det ordinarie hälso- och sjukvårdssystemet och med en i det närmaste fri rörlighet inom ett Europa med en varierande abortlagstiftning och en alltmer samordnad vårdapparat, så är utsikterna för att begränsa aborterna via lagstiftning tämligen dåliga. Möjligheten att inom en överskådlig framtid få igenom en sådan lagstiftning är dessutom mikroskopiskt liten och även om man lyckades med det, så skulle vi alltså fortfarande ha ett stort antal aborter som antingen utfördes illegalt inom landet eller legalt i utlandet. Det förstnämnda skulle också medföra en ökad risk för att ett större antal kvinnor skulle utsätta sig för allvarliga hälsorisker. Då abortfrågan tenderat att bli en vänster-högerfråga är risken också mycket överhängande att lagstiftningen skulle ändras varje gång det blir ett regeringsskifte.

Fokus på långsiktig attitydförändring

Jag vill istället fokusera på en attitydförändring och på att långsiktigt försöka begränsa aborttalen på frivillig väg genom att bland annat verka för en intensifierad samhällsdebatt, genom att göra det obligatoriskt att diskutera de etiska aspekterna av abort i samband med skolornas sex- och samlevnadsundervisning, genom preventivmedelskampanjer och genom ökat samhälleligt stöd till ofrivilligt gravida som väljer att fullfölja sin graviditet för att antingen uppfostra barnet på egen hand eller för att adoptera bort det till ett inhemskt par som lider av ofrivillig barnlöshet.

Att en sådan linje kan vara framgångsrik visas bland annat av den handlingsplan som inrättats av den norska regeringen och som resulterat i stadigt sjunkande aborttal samt av det som jag nämnde i min föregående bloggpost om att antalet aborter halverats i USA de senaste 15 åren trots en i stort sett oförändrad lagstiftning.

Bemötande av kritiken

Varför skall en ledande sverigedemokrat helt plötsligt börja prata om abort? Fokusera på invandringspolitiken istället!

Sd är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ett enfrågeparti. Partiet har varit värdekonservativt och abortkritiskt sedan starten. Såhär stod det till exempel i ett av partiets första program från 1989:

”Aborternas antal i Sverige har under decennier legat skandalöst högt- 1988 nästan 39 000 (…) Här krävs information och upplysning i kombination med en ny familjepolitik för att komma till rätta med problemet. Sverigedemokraterna anser att aborter i den här omfattningen inte bör accepteras av ett civiliserat samhälle.”

Och såhär står det bland annat i partiets nu gällande familjepolitiska program:

”Sverigedemokraterna ser mycket negativt på landets höga aborttal. Varje abort innebär en förlust både för samhället, föräldrarna och inte minst det ofödda barnet som mister sin möjlighet till fortsatt liv. Sverigedemokraterna vill verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida medicinska eller andra tungt vägande skäl för abort ej föreligger. Partiet vill även försöka få en attitydändring till stånd genom att på olika sätt uppmuntra till diskussion och reflektion kring de etiska aspekterna av abortfrågan, inte minst bland landets skolelever. ”

Som ledande sverigedemokrat har jag alltså inte bara rätten utan till och med skyldigheten att verka för färre aborter. Detta är ett uppdrag som givits av riksårsmötet som är partiets högsta beslutande organ. De partimedlemmar som är av en annan uppfattning bör verka för att de nuvarande skrivningarna skall ändras.

Det är inte rätt läge att ta upp abortfrågan nu. Det är opinionsmässigt självmord och riskerar att ytterligare minska andelen kvinnliga väljare

Vi befinner oss i en mellanvalsperiod med nästan två år kvar till riksdagsvalet. Den som anser att man inte ens kan skriva ett blogginlägg om abortfrågan nu anser förmodligen att man aldrig kan eller bör ta upp den överhuvudtaget, men isåfall bör man som sagt verka för att partiets uppfattning i frågan skall ändras.

Jag har heller inte engagerat mig i politiken enbart för att följa en för tillfället rådande opinion utan för att slåss för det jag tycker är rätt och för att förändra samhället. Det finns en del frågor som jag tycker är lite mindre viktiga än andra och där jag skulle kunna tänka mig att gå med på en strategisk reträtt i syfte att få igenom våra kärnfrågor. Abortfrågan är dock inte en sådan sekundär fråga för mig. En fråga, som enligt min mening, ytterst handlar om liv eller död för tiotusentals svenska barn varje år, anser jag vara extremt dåligt lämpad för att enbart betrakta ur ett strikt partitaktiskt perspektiv.

Med detta sagt är jag heller inte säker på att ett kritiskt förhållningssätt till de höga aborttalen måste bli en så stor opinionsmässig belastning som vissa tycks tro.

Den senaste kända undersökningen som gjorts angående svenskarnas attityder till abort består i en Sifo-mätning som beställdes av den abortkritiska organisationen ”Ja till livet” år 2006.

Sifo ställde följande fråga:

”En graviditet varar normalt i 9 månader dvs 40 veckor. Sverige har fri abort fram till graviditetsvecka 18. Tycker du att gränsen skall sänkas, höjas eller är den lagom?”

3% svarade att gränsen skulle höjas. 58% svarade att gränsen var lagom. 19% svarade att den skulle sänkas och 20% var tveksamma eller visste inte.

Om denna undersökning avspeglar verkligheten är det alltså nästan 2 miljoner svenskar som delar Sd:s syn på abortlagstiftningen och sedan Kd slutat att aktivt driva sin abortpolitik har dessa människor inget parti som tydligt företräder deras linje. Lika många är tveksamma och torde därmed vara öppna för påverkan. Då frågan knappt diskuteras och få svenskar därför på allvar har tvingats reflektera över den, är det min bestämda uppfattning att även en betydande del av de som säger sig vara nöjda med den nuvarande lagstiftningen går att omvända med relativt enkla medel.

Särskilt intressant är att dubbelt så många kvinnor som män säger sig förespråka en skärpt abortlagstiftning.

Tendensen att kvinnor är mer abortkritiska än män går också igen i flera attitydsundersökningar från andra västländer. Det faktum att andelen abortkritiska tycks vara högre och andelen tveksamma vara lägre i länder där frågan diskuteras mer än i Sverige, stöder också mitt antagande om att väljarkåren är relativt påverkbar i den här frågan och att abortkritiken till och med skulle kunna bli en opinionsmässig tillgång för partiet på längre sikt.

Attitydundersökningen European values från 2005 visade att bland de tillfrågade i 10 europeiska länder uppgick den abortkritiska andelen i genomsnitt till ca 35%. Kvinnor var mer abortkritiska än män.

Samma år visade en undersökning från Storbritannien, där det konservativa Torys aktivt drivit en abortkritisk linje, att en klar majoritet av befolkningen var för en skärpning av abortlagstiftningen. Undersökningen visade också att kvinnorna var klart mer abortkritiska än männen.

En amerikansk undersökning från 2007 visade att 45% av amerikanerna ser sig själva som abortkritiker och att frågan styrde deras val av parti i högre utsträckningen än vad den gjorde hos dem som hade en mer positiv syn på aborter.

En kanadensisk undersökning från 2008 visade att en majoritet av befolkningen vill se en skärpning av abortlagstiftningen och att kvinnor var mer abortkritiska än män.

Ett nytt försök

Ovanstående är vad jag uppfattat som den huvudsakliga kritiken. Givetvis finns det oändligt mycket mer att säga och bemöta, men för att detta inlägg inte skall bli ohanterligt långt inser jag att jag får stanna här tills vidare.

Min förhoppning är att den fortsatta debatten kommer att kretsa mindre kring strategiska prognoser och mer kring de centrala frågeställningar kring själva abortfrågan såsom: När blir en människa en människa? Hur bör abortlagstiftningen se ut och varför? Hur kan aborterna begränsas utan att förändra lagstiftningen? Vilken inverkan har aborterna på dem som genomgår dem? Etc, etc.

Som inspiration för den fortsatta debatten  vill jag tipsa om premiäravsnittet av Svt-programmet ”Annas eviga” 081025 där abortfrågan för en gångs skull diskuteras på ett relativt lungt och sansat sätt.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s