Estlandssvenskarnas blotta existens visar att oikofoberna har fel (2010-01-13)

År 1944 anlände ca 8000 båtflyktingar från Estlands skärgård till Sverige. Flyktingarna flydde både ifrån hotande tvångsutskrivningar till den kollapsande nazityska armén och ifrån den framryckande kommunistiska ockupationsarmén från Sovjetunionen. Denna flyktinggrupp skiljde sig dock på en väsentlig punkt ifrån alla andra flyktinggrupper som kommit till vårt land både tidigare och senare. Dessa båtflyktingar såg nämligen ut som infödda svenskar, vissa av dem bar svenska folkdräkter, de hade en svensk identitet, en förvisso ålderdomlig och säregen, men ändå svensk kultur, svenska namn och de talade svenska. Kort sagt så var de svenskar. Svenskar som inte hade varit i Sverige på närmare 1000 år…

Estlandssvenskarna, eller Aibofolket (läs: Öbofolket) som de ibland också kallas, är ättlingar till grupper av fiskande och säljägande svenska bönder som någon gång mellan vikingatiden och 1200-talet bosatte sig på öarna  och landområdena Ormsö, Odensholm, Stora och Lilla Rågö, Nargö, Runö, Nuckö, Rickul, Vippal och Korkis utmed kusten till det nuvarande Estland.

Trots isoleringen från moderlandet och trots att man under så lång tid varit en liten minoritet omgiven av andra folkgrupper och underkastad flera olika stater, så lyckades man inte bara bevara ett visst mått av autonomi (Den s.k ”Svenska rätten” som räddade dem undan den livegenskap som deras estniska grannar tvingades in i) utan också sin svenska identitet och sitt svenska språk.

Det finns mycket att säga om den estlandssvenska befolkningens fascinerande historia och kultur och jag lär säkert få anledning att återkomma till detta ämne i framtiden. Jag skall dock här nöja mig med att ställa följande frågor till företrädarna för vår oikofoba samhällselit:

– Om det nu är så att nationaliteten kan reduceras enbart till vilket medborgarskap man har och inom vilken stat man är bosatt, var estlandssvenskarna då i första hand ester och inte svenskar?

– Om det nu är så att svenskheten, den svenska identiteten och den svenska kulturen bara är ett hjärnspöke, hur kan det då komma sig att en grupp, som varit isolerad från Sverige och som byggt sin sammanhållning kring dessa fenomen, i sina vanor, seder och bruk har varit urskiljningsbar från sina grannar i närmare 1000 år?

– Om det nu är så som vissa ledande historiker hävdar att svenskheten och den svenska identiteten är en konstruktion som bara har existerat i drygt 100 år, hur kan det då komma sig att estlandssvenskarna i närmare tusen år identifierat sig själva som svenskar och av sin omgivning blivit identifierade som svenskar?

Läs mer om Aibofolkets kultur och historia:

Den andra stranden – svensk kustkultur kring Östersjön:

http://www.denandrastranden.com/

Estlandssvenskarnas kulturförening – Svenska odlingens vänner

http://www.estlandssvenskarna.org/Estlandssvenskarna.htm

Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s