Är detta det bästa mångkulturalismen har att erbjuda? (2008-05-09)

För okänd gång i ordningen har den lilla småländska kommunen Gnosjö blivit utropad till ett integrationspolitiskt föredöme. Denna gång av tidningen Fokus. Den så kallade Gnosjöregionen har på senare år överösts med lovord ifrån alla politiska läger på grund av sina integrationspolitiska resultat och regionens kommuner turas om att inneha utmärkelsen som landets bästa integrationskommun. Medan invandringen och mångkulturen skapar enorma problem i merparten av landets övriga kommuner hålls Gnosjö fram som ett räddande exempel och som ett sista försvar för tesen om att det inte är invandringen och mångkulturalismen det är fel på utan endast den svenska integrationspolitiken. Om bara Gnosjöandan får gå på export, så väntar det mångkulturella paradiset runt hörnet.

När tidningen Fokus förra året utsåg Värnamo till årets integrationskommun, utropade, Richard Slätt, den f.d värnamobon och chefredaktören på tidningen Expo följande på sin blogg:

Tidningen Fokus hittar receptet på integration, verklig integration. Värnamo slår till och med Gnosjö numera, det trodde jag inte. Mycket fin måndag detta

Som av en händelse arbetar jag just nu med en fallstudie om just Gnosjöregionen och integrationen. Tyvärr är den ännu inte helt färdig, men nedan följer ett axplock av uppgifter som kanske kan bidra till att nyansera bilden av Gnosjöregionen som ett integrationspolitiskt föredöme och mångkulturalismens stora hopp:

Till att börja med kan det vara värt att känna till att tidningen Fokus granskning endast omfattar en liten del av det som man normalt menar med integration. De enda kriterier man tittat på och det som Richard Slätt alltså menar är det ”verkliga receptet på integration” är: Andel utrikes födda, flyktingmottagande, absolut och relativ sysselsättning samt absolut och relativa ohälsotal. Granskningen säger alltså ingenting alls om interaktionen mellan olika etniska grupper, invandrarnas språkkunskaper eller delaktighet i samhällslivet. Och det är nog tur för Gnosjö och Värnamo…

Gnosjöandan

Gnosjö och Värnamo får höga integrationspoäng därför att man har en stor andel invandrare och för att en mycket stor andel av dessa har ett arbete. Förklaringen till är den så kallade ”Gnosjöandan” är i första hand följande faktorer:

– En månghundraårig industritradition

– En mycket stark kristendom, (andelen Gnosjöbor som är aktiva i en frikyrka är mer än fem gånger större än riksgenomsnittet) som skapat starka inofficiella nätverk med frikyrkan som bas och upprätthållit en traditionell protestantisk etik med hög arbetsmoral, pliktkänsla och lojalitet mellan företag-anställda-bygden.

– Stark social kontroll.

– Kombination av konservativ grundinställning/försiktighetsprincip med nytänkande och oortodoxa lösningar.

– Mer kontroversiella delförklaringar som florerar är att det i Gnosjö skall råda en patriarkal anda, som gör det möjligt för männen att helhjärtat satsa på karriären medan kvinnorna tar hela ansvaret för hem och familj, att den starka guds- och ödestron ger en optimism/framåtanda som bland annat skapar förutsättningar för en ökad riskbenägenhet, då man menar att utfallet ligger i guds händer.

Det krävs ingen raketforskare för att inse att summan av dessa faktorer inte går att exportera till landets övriga kommuner.

Unik tillgång på okvalificerade arbetsuppgifter

Den främsta förklaringen till att sysselsättningsgraden är så hög bland invandrarna i Gnosjöregionen är tillverkningsindustrins otroligt dominerande ställning i förhållande till andra brancher. Detta ger en helt unik tillgång på relativt okvalificerade arbetsuppifter som inte kräver några större kunskaper beträffande språk och kultur.

Unik invandring

Gnosjöregionen utmärker sig också genom vilka invandrare man attraherar. Till skillnad från övriga landet så är den helt dominerande invandrargruppen i Gnosjö och Värnamo vietnameser. Både i i sverige och i andra länder som t ex USA har den vietnamesiska och östasiatiska gruppen gjort sig kända för flitighet, för att snabbt bli självförsörjande och för att ha en låg brottslighet i förhållande till andra invandrargrupper. Samtidigt har de också uppvisat starka isolationistiska drag. Förklaringen till de förstnämnda faktorerna kan med stor sannolikhet sökas i den vietnamesiska kulturen, som i stor utsträckning är influerad av den samhällstillvända konfucianismen, med dess betoning av familj, plikt och naturliga hierarkier. Det faktum att det finns stora likheter mellan den konfucianska och protestatiska etiken och att den vietnamesiska invandringen har varit så exceptionellt stor till just Gnosjöområdet, som är landets starkaste protestantiska fäste, kan knappast vara en slump.

Beträffande övriga invandrargrupper så är det rimligt att tänka sig att det i första hand är de invandrare som prioriterar arbete och självförsörjning framför närheten till landsmännen i storstädernas förorter som flyttar till Gnosjöregionen. När Gnosjö kommun för en tid sedan erbjöd nyanlända irakier att flytta från Södertälje till Gnosjö för att arbeta, så var det ca 50 personer av totalt 2400 som sades ha visat intresse. Det säger en hel del…

Hårda tag

Ytterligare en faktor som särskiljer Gnosjö från många andra kommuner är att man ställer hårda krav på invandrarna och att man inte har något överseende med dagdriveri. Samhällets litenhet, den stora tillgången på arbete och den starka protestantiska etiken gör att den som inte arbetar och gör rätt för sig snabbt blir illa sedd av sina grannar.

Gnosjö har stora problem med språkbrister bland invandrare. Många börjar jobba innan de lärt sig svenska och det leder till isolering. År 2006 hamnade kommunen i blåsväder för att man drog in bidragen till de invandrare som inte ville lära sig svenska.

Runt 15 personer nekas varje år socialbidrag i Gnosjö eftersom de inte lärt sig tillräckligt med svenska.

– Är det så att man inte är färdig med sin SFI-utbildning (Svenska för invandrare) och inte har ett arbete och kommer hit och söker socialbidrag så blir det nej, sade Anna Engström,  chef för individ- och familjeomsorgen i Gnosjö i en intervju med Sveriges radio.

Sprickorna i fasaden – segregation, motsättningar, bristande språkkunskaper och etnisk maffia

Trots att Gnosjöregionen alltså har helt unika förutsättningar för att uppnå en lyckad integration, så är man ändå långt ifrån att uppnå det mångkulturella paradis som etablissemanget drömmer om och i vissa fall redan tror existerar i regionen.

Gnosjö och Värnamo är präglade av en stenhård segregation som är värre än i de flesta andra kommuner. I det statliga NUTEK:s rapport: ”Integration, mångfald, tillväxt”, sägs det bland annat att:

”När det gäller Gnosjö framhålls ofta kommunen som ett föredöme för integration av invandrade. Med detta menas att de flesta har jobb. Samtidigt är Gnosjö en tydligt segregerad kommun när det gäller invandrades position på arbetsmarknaden, boende och del i olika nätverk. Få av de utrikesfödda har del i de nätverk som sägs ligga bakom bygdens framgångar (Wigren 2003).”

Den invandrade f.d värnamobon, Sevko Kadric, skriver följande om segregationen i en artikel i Stockholms Fria Tidning:

”Jag bodde i ett område i Värnamo som heter Svalörten (men det kallas Lilla Rinkeby ibland). För bara 13 år sedan bodde det 95 procent svenskar där, men i dag är 90 procent invandrare.”

När Värnamo förra året utsågs till årets integrationskommun skrev den bloggande värnamobon ”Caroline” följande:

”I Värnamo finns området doktorn, ett bostadsområde byggt under 1970-nångång, med dålig status där den absoluta majoriteten av de boende är invandrare. Eftersom såväl Svenska Dagbladet som Fokus verkar tycka om att dela upp saker och ting i svart och vitt kan nämnas villakvarteret Amerika, på andra sidan stan, som har gott rykte med sina stora villor, av vilka en mycket liten andel ägs av invandrarfamiljer.

När jag för fyra år sedan gick på stadens då enda gymnasieskola, Finnvedens Gymnasium, kunde man skära gränsen mellan invandrare och svenskar med kniv. Skolans cafédel, kallad café Ugglan, är cylinderformad och i mitten, ungefär som någon hade ritat ut diametern av byggnaden, gick en knivskarp linje för var invandrarna satt och var de svenskfödda satt och fikade. Få, om någon, ifrågasatte detta.

Uppdelningen mellan svenskar och invandrare fortsätter: svenskar handlar på Kvantum, invandrare på Lidl, svenskar badar vid Näsudden en bit utanför stan, strax intill en konferenslokal, invandrare badar på Osudden, med gångavstånd till stan.

 

Uppenbarligen är det så att invandrare i Värnamo har lätt att hitta jobb. Det tvivlar jag inte på. Men vi bör akta oss innan vi drar några slutsatser av detta, likt dem Svenska Dagbladets P J Anders Linder gör när han tackar värnamos borgerliga majoritet för stadens lyckade integration.Att ha ett jobb, kunna försörja sig själv och känna sig självständig är viktigt. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd, att invandrarna som kommer är integrerade i staden.

(…)På arbetsplats efter arbetsplats finns det uppdelningar likt den i café Ugglan. På flera av de industrijobb jag haft i gnosjöregionen fanns det särskilda ”invandraravdelningar” eller ”invandrarteam” – outtalat, givetvis – men alla visste ju att det var så när avdelningen längst bort på lagret bara bestod av invandrare medan de andra lagen bara bestod av svenskar. ”De jobbar bättre så” sägs det.

 

I slutet av Fokus artikel berättar man om ”Rörstorpsskolan i Värnamo, där över hälften eleverna har invandrarbakgrund, och är känd för sina goda resultat, satsningen på hemspråksundervisning och sin nolltolerans för svordomar och »dålig svenska«. ” Vad är detta för bild!!? Det vet ju alla att det är invandrarbarnen som kommer och svär, pratar DÅLIG SVENSKA (sug på den, Zanyar Adami!) och inte kan uppföra sig!

Om man framöver kommer att kunna läsa Värnamo under Integration i SAOL får jag helt omvärdera min förståelse av detta begrepp…”

 

I en intervju med Filosofie doktor Katarina Pettersson, verksam vid de kulturgeografiska institutionerna på Uppsala och Stockholms universitet och Ekonomie doktor Caroline Wigren, forskare vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, som 2002 respektive 2003 lade fram sina doktorsavhandlingar som ur olika synvinklar betraktar Gnosjö och gnosjöandan, kan man bland annat läsa följande:

När jag var i Gnosjö hade man ännu inte sett ett enda ”blandäktenskap”, alltså mellan invandrare och svenskar. Det förvånade mig mycket.

– Ofta pratar man om att samhället är duktigt på att integrera invandrare. Många invandrare har jobb, och det är fantastiskt. Men många avböjde också att ställa upp på en intervju för att de inte kunde det svenska språket.

I Gnosjö finns gott om jobb som man kan utföra utan att kunna tala svenska. De låga arbetslöshetstalen imponerar, men kineser och gnosjöiter bor inte i samma områden.

– Jag hörde berättelser som var alldeles fruktansvärda. De gör att jag inte tycker att vi kan prata om integration bara utifrån fina siffror. Vi måste se vad som händer i vardagen också.

 

En av faktorerna bakom den påstått lyckade integrationen i Gnosjöområdet sägs ofta vara att företagare och politiker har en ”öppen” inställning till invandrare, att man ”ser invandrare som en resurs” och att man är mer ”fördomsfri” och ”välkomnande” än på andra ställen. Den bakomliggande tesen bakom dessa påståenden är naturligtvis att om svenskarna bara blev snällare mot invandrare så skulle integrationen och syselsättningen fungera bättre. I detta perspektiv kan det vara intressant att lyssna till en intervju med industriföreningens ordförande i Gnosjö, Erland Kold, som själv invandrat från Danmark:

”(Reportern) – Invandrare har haft det lättare att få jobb här. Är företagarna i Gnosjö mindre fördomsfulla än på andra ställen?

(Kold)– Nej, det tror jag inte. Här finns fördomar. En faktor är att man har behövt folk, en annan är att det finns ganska många invandrare.

Avgörande var nog, att vi fick rätt sorts invandrare, om man får vara litet provocerande. Jag vill inte nämna folkslag eller namn, men vi kunde fått andra invandrare, som inte hade haft samma företagande i blodet. Jag menar att de var väldigt utåtriktade och gick på och ville ha jobb, ville klara sig själva.

Två stora grupper har varit invandrarna från Vietnam och från Bosnien och båda har varit mycket aktiva när det gällt att skaffa sig jobb.

– Men det är klart att det finns fördomar, helt klart. Sen är det positiva ringar som spritt sig, några har kommit in och banat vägen för andra. Det visar sig att det är litet gnosjö i dem. Kulturen igen. De söker hellre jobb på femhundra företag än att de går till socialen. De vill klara sig själva

(Reportern) – Ett åldrande Sverige kanske behöver fler invandrare? Nu har vi haft flyktingmottagning men ingen arbetskraftsinvandring sen sjuttiotalet.

(Kold)– Det kanske ska vara så också, när man får så stora vågor av invandring, som den vi såg från Balkan. Det kanske ska vara så, att man inte med automatik får uppehållstillstånd. Det kanske ska finnas möjligheter att återföra dem.

Trots risken för brist på arbetskraft är han tveksam.

– Om vi tar till exempel vietnamesiska invandrare, så kommer de väldigt långt bortifrån. För det första är det skitkallt här på vintrarna, för det andra kan de inte kommunicera med oss. Vi ser att deras föräldrar eller morföräldrar går här som analfabeter. De kan inte läsa tidningen, de kan inte språket. Det är tragiskt. Det finns också invandrare, som bara är i trettioårsåldern och som blir som analfabeter här. Vi ställer såna stora krav.

– Vi har vårt eget Chinatown i Gnosjö. När de åker hem från jobbet, då pratar de bara vietnamesiska. Det är ett stort dilemma. Och en stor uppgift för kommun och företag när det gäller att ordna utbildning säger han.

– Fördelarna med det lilla samhället är tycker jag att alla blir tydliga. Där är ingen som kan gå och gömma sig. Speciellt tydligt för Gnosjö är att det är ett rent helvete att vara fullt arbetsför och inte ha ett arbete!

– I princip är det så att företagaren kan sitta på sitt kontor och titta ut och se folk gå förbi därutanför mitt på dan. Vaddå, han är ju inte sjuk?!

Det är klart att där finns fördomar också, det får vi absolut inte blunda för, även om folk oftast är välmenande. Det behöver inte gå så himla långt, innan man får problem. Vi ser nu att en del kineser köper villor. Då får plötsligt folk nya grannar. Jag tror att det inte är helt fel att du förstår din granne, inte bara i språket utan även i kulturen. Vi ska också lära oss … Vi vill gärna ha dem som kunder i våra affärer, där hälsar vi dem välkomna. Men som granne… oj då.

Få av senare tiders invandrare finns bland företagarna i Gnosjö. Inte heller tidigare invandrare som jugoslaver eller greker.

– Det är inte så många som stannat kvar här, konstaterar Industriföreningens ordförande.

(Reportern) – Vi talar mycket om etnisk mångfald och fördelarna med människor med olika bakgrund i arbetslivet. Vilka är dina erfarenheter?

(Kold) – Jag vill inte omedelbart skriva under på att det är ett plus. Åh nej. Det finns företagare i Gnosjö, som hellre skulle gå i graven än anställa en invandrare. Jag ser vissa problem med det också. Nästa gång vi behöver folk, vill jag inte anställa en invandrare. Det kanske låter dumt, men en arbetsplats är också en form för socialt liv. Där finns raster, där alla är tillsammans. De flesta arbetsgivare tänker också på att man gärna vill försöka bibehålla någon form av social samhörighet. Det är lätt att den splittras, det blir »vi och dom«. Framför allt om det inte går att förstå varann.

(Reportern) – Kan inte en mångfald, när det gäller bakgrund, ge fler infallsvinklar, nya idéer, öka kreativiteten?

(Kold) – Inte säkert, möjligen ibland. Därmed inte sagt att folk måste bli som alla de andra, för de andra är ju olika också. Kulturell mångfald är inte enbart positiv heller. Det är till exempel många som retar sig på att man vill bygga en moské.

(Reportern) Det är väl något som frikyrkorna borde ha erfarenheter av om man ser det historiskt, att kämpa för att bli accepterade och slippa fördömandet från den dominerande kyrkan?

– Mångfald kan också bli förfall. Och framför allt måste man ge människor tid. Det här får inte gå för fort, för då får man de där igelkottsreaktionerna. Då behövs det inte mycket för att det ska börja brinna. Det här gäller i alla sammanhang säger Erland Kold.”

 

Även nedanstående uttdrag ur en intevju med ordföranden i Gnosjös kommunstyrelse, Göran Aronsson, torde vara intressant i sammanhanget:

”– Nu är det bosnier och vietnameser och de jobbar jättebra. Men industrin säger idag att får dessa inte höja sin kompetens, så riskerar de att slås ut. Med det här certifieringssystemet som är idag måste man kunna läsa. Det räcker inte att säga att man har förstått. De måste kunna skriva ner vad de gjort. Då går det inte att ha ett arbetslag på tolv man och två som inte kan detta.

– Jag tror inte det är det, att de inte vill, men de har inte kunskapen, säger kommunstyrelsens ordförande.

Idag kommer få nya flyktingar, däremot en del familjeanknytningaroch bekanta till invandrade gnosjöbor, som hört att det finns jobb i kommunen.

– De flyttar in hos släkten och bor tio i en lägenhet ett tag. Och då säger socialen, att bygger vi tjugo lägenheter till, så är de fulla imorgon. Frågan är hur vi knäcker den nöten. Vilka vi bygger för… Alla som kommer försörjer sig inte själva.

– De kommer från alla möjliga håll och de har hoppat av sfi… Det kom ett antal nerifrån Blekinge, där hade de sagt att det fanns jobb här. Vi hade ett eländes elände, för vi tyckte att de skulle göra färdig sin sfi där först. Annars blir det samma om igen.

Om man räknar både den invandrade generationen och deras barn som är födda i Sverige, så utgör de 26 procent av befolkningen i Gnosjö.

– Vi har ungefär 1 000 vietnameser, det är tio procent. Avarter finns alltid, i alla grupper säger Göran Aronsson. Några har socialförvaltningen nyligen haft på sitt bord. En stor grupp invandrare från Vietnam har satt försäkringsbedrägerier i system. De har skilt sig på låtsas, hustru och barn har fått socialbidrag och männen har tagit hit nya hustrur, unga vietnamesiskor som fått betala dyrt för invandringen till Sverige. De inblandade är polisanmälda och i och med det kan Invandrarverket försöka bromsa den här kvinnoimporten

Problemet kan vara när de är så många som vietnameserna är här, att de vill bo tillsammans med sin egen grupp. Det är inte konstigt egentligen. Men då behöver de inte prata så mycket svenska.

– Frågan är hur långt man ska gå? Vi ser svårigheter i att rekrytera dem till det politiska arbetet. Vi har bara några stycken med invandrarbakgrund, en i fullmäktige som är från Iran och så några finlandssvenskar och en italienare. Det är inte många. Vi har väl som parti erbjudit dem, men de är väldigt skeptiska. De har en annan syn

Det kräver mycket resurser på grund av att vi har så många invandrare. Vi har satsat mycket på skolan och på lärartätheten

– Inom fotbollen finns en del och i Missionskyrkan. Det finns också en finsk förening. Men visst, det har alltid varit ett litet dilemma att få in invandrarungdomarna.

Bor olika etniska grupper segregerat? – Vi har ett stort bostadsområde, där många invandrare har bott under många år. Men många av vietnameserna har acklimatiserat sig. Båtflyktingar köper villor och bilar och driver egna företag”

 

Som en kommentar till Aronssons sistnämnda uppgift kan det vara intressant att notera andra källor uppger att företagandet bland invandrare är förhållandevis lågt i Gnosjö, att de befintliga företagen framför allt finns inom restaurangnäringen och närliggande brancher och att segregationen och trångboddheten fortsätter även efter att vietnameserna flyttat in i villor eftersom många invandrarfamiljer går ihop om en villa och dessutom köper villor i samma område. Tidningen Fokus uppger själva i sin artikel om Värnamo som årets integrationskommun att det villaområde där vietnameserna bor, i folkmun går under beteckningen ”Ho chi min-leden”

Trots det jag tidigare skrev om den vitenamesiska invandrargruppens relativt låga brottslighet, så har invandringen till Gnosjöområdet medfört stora problem även på detta området. I en artikel i Göteborgsposten angående ett dubbelmord sägs det att den lilla orten Värnamo nu har blivit ett ledande fäste för den vietnamesiska maffian, som är på väg att etablera sig i Europa. Maffian sysslar med knark- och människosmuggling, illegalt spel och utlåning till ockerräntor. Det sägs också att ett fyrtiotal personer har mördats i Berlin bara de senaste åren i samband med schismer och hämndaktioner inom den vietnamesiska undre världen.

Flera uppgifter talar också om problem med ”ungdomsgäng” och massslagsmål i Värnamoområdet. Ingenstans sägs det rakt ut att dessa problem är kopplade till invandringen, men det blir ganska uppenbart om man tittar på sammanhanget och läser mellan raderna i textstrofer som de här:

”Trenden är att allt fler invandrare köper bostadsrätter och villor vilket bryter bostadssegregationen. Givetvis finns också problem, till exempel med ungdomsgäng som bråkar”

”Jag vill att vår församling skall vara en kyrka för värnamoborna, där alla får plats. Även de udda och utslagna. För de finns. Vi skall finnas där människornas behov finns, säger han, och talar om drogproblem bland en del unga, om konflikter i äktenskap och familjer, om ungdomsgäng och bristande kontakt med invandrare.”

 

Precis som i storstädernas invandrarförorter, har man på senare tid, i mindre skala, börjat få problem med bränder kopplade till ”ungdomsgängen”.

2006 kastade någon in en molotov-coctail genom fönstret till kaffestugan i Appladalen…

Är detta det bästa mångkulturalismen har att erbjuda?

Källor:

http://rattochslatt.blogspot.com/2007_05_01_archive.html http://jonkoping.expressen.se/nyheter/1.1086126/flyktingar-erbjuds-flytt-till-gnosjo http://sv.wikipedia.org/wiki/Gnosj%C3%B6andan http://www.gnosjo.se/download/18.147c02a411306a316a88000901/Kommunfakta_2007_SCB.pdf http://fm.nutek.se/forlaget/pdf/info_081-2007.pdf http://www.esbri.se/referat_visa_b.asp?id=39 http://www.sr.se/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=419130 http://www.sr.se/cgi-bin/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=776982 http://www.stockholmsfria.nu/artikel/3492 http://taingenskit.blogg.se/1180389292_r_detta_integration.html http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_231721.svd http://www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/Publikationer/hemortkap15.pdf http://66.102.9.104/search?q=cache:bNcioekdtxcJ:www.mkc.botkyrka.se/biblioteket/Publikationer/hemortkap14.pdf+%2Bgnosj%C3%B6+%2B+bosnier&hl=sv&ct=clnk&cd=1 http://www.fokus.se/2007/05/varnamo-bast-pa-integration/ http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=334990 http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,65885045_852__,00.html http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1237&Itemid=26 http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=54375 http://www.sr.se/cgi-bin/isidorpub/PrinterFriendlyArticle.asp?artikel=1010597&ProgramID=91

Annonser
Det här inlägget postades i Äldre bloggposter från SD-Kuriren. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s